Rättsfall baserat på valda nyckelord.
A 107-99
Arbetsdomstolen
2000-04-05
AD 2000 nr 35
En arbetstagare som blivit uppsagd av personliga skäl har kort tid därefter, sedan denna uppsägning återtagits, blivit uppsagd på nytt på grund av arbetsbrist. Fråga om uppsägningarna var sakligt grundade. Beträffande den andra uppsägningen har frågan gällt om även denna uppsägning i själva verket berott på förhållanden som var hänförliga till arbetstagaren personligen, s.k. fingerad arbetsbrist.
7 § lagen (1982:80) om anställningsskydd
35/00
A 22-95
Arbetsdomstolen
1995-12-13
AD 1995 nr 149
Fråga om en uppsägning varit sakligt grundad. Vid bedömningen härav har den avgörande frågeställningen varit huruvida uppsägningen, som arbetsgivaren påstått, berott på arbetsbrist eller om den , som arbetstagarsidan gjort gällande, berott på förhållanden som hänför sig till arbetstagaren personligen.
7 § lagen (1982:80) om anställningsskydd
149/95
A 208-93
Arbetsdomstolen
1994-11-30
AD 1994 nr 140
Fråga huruvida en högskolas uppsägning av en vid högskolan anställd forskare berott på arbetsbrist (en kombination av bristande möjligheter att ge forskaren enligt arbetsgivarens mening lämpliga arbetsuppgifter och bristande ekonomiskt underlag för finansiering av forskarens lön) eller på förhållanden som varit att hänföra till forskaren personligen.
7 § lagen (1982:80) om anställningsskydd
Anställningsskydd, Saklig grund för uppsägning Arbetsbrist Fingerad arbetsbrist Medelsbrist Personliga förhållanden
140/94
B 177-92
Arbetsdomstolen
1994-01-12
AD 1994 nr 1
Fråga huruvida en uppsägning av en arbetstagare berott på arbetsbrist eller på arbetstagarens personliga förhållanden. - Att arbetsgivaren vid en uppsägning på grund av arbetsbrist åsidosatt turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen genom att göra den felaktiga bedömningen att arbetstagaren saknade tillräckliga kvalifikationer för fortsatt arbete hos arbetsgivaren, medför inte att uppsägningen kan ogiltigförklaras. Uttalanden om förhållandet mellan bestämmelsen om omplacering i 7 § andra stycket anställningsskyddslagen och turordningsreglerna i 22 § samma lag. - Enligt 41 § första stycket anställningsskyddslagen skall den som vill kräva skadestånd eller framställa annat fordringsanspråk som grundar sig på bestämmelserna i lagen underrätta motparten om detta inom fyra månader från den tidpunkt då den skadegörande handlingen företogs. Lämnas inte underrättelse inom den angivna tiden, har parten enligt 42 § förlorat sin talan på grund av preskription. En arbetstagare har väckt talan mot arbetsgivaren med anledning av en uppsägning och därvid yrkat ogiltigförklaring av uppsägningen samt allmänt skadestånd under åberopande av att uppsägningen hade skett av s.k. personliga skäl och att saklig grund för denna inte hade förelegat. Vid sammanträde för muntlig förberedelse i det målet har arbetstagaren underrättat arbetsgivarens rättegångsombud om att arbetstagaren avsåg att alternativt kräva skadestånd för att bolaget genom uppsägningen brutit mot turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen. Arbetstagaren anses därmed ha - med enligt 41 § första stycket anställningsskyddslagen preskriptionsavbrytande verkan - underrättat arbetsgivaren om sistnämnda skadeståndsanspråk.
7 § andra stycket, 22 §, 34 § första stycket, 41 § första stycket samt 42 § lagen (1982:80) om anställningsskydd
Anställningsskydd, Turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist Anställningsskydd Fingerad arbetsbrist Ogiltigförklaring Omplacering Preskription, tillräckliga kvalifikationer Turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist Anställningsskydd, Uppsägning från arbetsgivarens sida Underrättelse
1/94