Rättsfall baserat på valda nyckelord.
M 2812-05
Miljööverdomstolen
2005-11-03
MÖD 2005:64
Tillsynsavgift och verksamhetsutövarbegreppet vid miljöfarlig verksamhet ----- Efter att ha handlagt klagomål om nedskräpning och buller vid en återvinningsstation, påförde den kommunala nämnden ett bolag tillsynsavgift. Bolaget överklagade beslutet och anförde att bolaget endast var en av flera entreprenörer åt de fem materialbolag som på ett nationellt plan ansvarade för återvinning av förpackningar och att bolaget således inte var verksamhetsutövare. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att förhållandena i det enskilda fallet har stor betydelse för vem som skall ses som verksamhetsutövare. Här hade bolaget enligt avtal med materialbolagen ställt i ordning platsen och ansvarade för underhåll samt för att erforderliga lov och tillstånd fanns. Därför bedömde MÖD att bolaget hade den faktiska och rättsliga möjligheten att vidta åtgärder mot störningar och olägenheter, och att bolaget således var att betrakta som verksamhetsutövare. Kommunen handlade således riktigt när den debiterade bolaget en tillsynsavgift
27 kap. 1 § miljöbalken (1998:808)
M 6936-03
Miljööverdomstolen
2005-07-06
MÖD 2005:24
Tillstånd enligt miljöbalken att anlägga och driva en gruva m.m. ----- Miljööverdomstolen (MÖD) har prövat frågan om krav på konstruktion av damm för deponering under vatten av anrikningssand från en guldgruva. MÖD har efter det att Naturvårdsverket överklagat miljödomstolens dom funnit det rimligt och i överensstämmelse med bästa möjliga teknik att det i ett särskilt villkor fastställs ett krav på hur dammen skall utformas och att detta, i enlighet med det s.k. BREF-dokumentet om gruvavfall, även innefattar ett krav på att tryckfallet över dammvallen högst skall motsvara halva friktionsvinkeln för det material som används i vallen.
2 kap. 3 § och 7 § miljöbalken (1998:808)
M 7488-03
Miljööverdomstolen
2004-11-19
MÖD 2004:59
Miljösanktionsavgift ----- Ett bolag hade samlat in balpressade bilar och mellanlagrat dessa på en särskild plats inom ett industriområde. Platsen hade delvis hårdgjord yta och var inhägnad till skydd mot intrång. Miljö- och hälsoskyddsnämnden ansåg, att fråga var om sådan anmälningspliktig anläggning, som skall anmälas till kommunal nämnd innan anläggningen påbörjas och beslutade påföra bolaget miljösanktionsavgift, eftersom anmälan inte skett på föreskrivet sätt. Efter överklagande av bolaget, upphävde Miljödomstolen nämndens beslut med motiveringen att det var tveksamt om upplaget uppfyllde kraven på vad som kan anses vara en anläggning för mellanlagring och att denna tveksamhet medförde att miljösanktionsavgift inte borde dömas ut. Miljööverdomstolen (MÖD) fann vid sin prövning, att begreppet anläggning för mellanlagring måste bestämmas med hänsyn till den enskilda verksamhetens art och att de åtgärder som vidtagits i fallet var tillräckliga, för att en anläggning för mellanlagring av avfallet skulle anses föreligga. Då anmälan inte gjorts innan anläggningen påbörjades och då det inte ansågs oskäligt att ta ut miljösanktionsavgift för överträdelsen fann MÖD att bolaget skulle påföras sådan avgift.
30 kap. 1 § miljöbalken (1998:808)
21 § 1 p. förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd
M 1512-03
Miljööverdomstolen
2004-04-13
MÖD 2004:21
Tillstånd till utökad drift vid en avfallsanläggning (deponi) i Jönköping ----- En kommun ansökte om att få utvidga gällande tillstånd för deponering av avfall så att den maximala höjden ökades med tio meter (till + 246 meter). Miljödomstolen biföll framställningen genom ett nytt (tidsbegränsat) tillstånd. Miljööverdomstolen (MÖD) undanröjde den överklagade domen och visade målet åter till miljödomstolen. I samband därmed gjorde MÖD följande uttalanden: a) ett nytt tillstånd förutsätter en samlad prövning av hela den befintliga verksamheten, b) frågan om deponins lokalisering måste föras in i bedömningen, c) det kan inte ges något nytt tillstånd för verksamheten utan att kommunen visar att kraven är uppfyllda enligt förordningen (2001:512) om deponering av avfall eller att det i vart fall finns förutsättningar för en dispens enligt förordningen.
2 kap. 4 § miljöbalken (1998:808)
Förordningen (2001:512) om deponering av avfall
Rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall
M 10565-02
Miljööverdomstolen
2003-12-22
MÖD 2003:135
Ställande av säkerhet vid gruvdrift ----- Miljödomstolen meddelade tillstånd till verksamheten vid en zinkgruva och föreskrev som villkor att en ekonomisk säkerhet på 150 Mkr skulle ställas för efterbehandling av ett sandmagasin. Bolaget överklagade och ville att frågan om säkerhet skulle sättas på prövotid. I målet inhämtades yttranden från Naturvårdsverket och Svenska Bankföreningen. Miljööverdomstolen (MÖD) anförde att det i lagstiftningen (15 kap. 34 § och 16 kap. 3 § miljöbalken) inte fanns något krav på att den ekonomiska säkerheten vid avfallsdeponier skulle täcka det totala efterbehandlingsbehovet redan när verksamheten startades. Säkerheten borde alltså kunna ställas successivt allteftersom efterbehandlingsbehov uppkommer. Bolaget ålades därför att under en prövotid utreda behovet av och sättet för säkerhetens ställande. Som provisoriskt villkor angavs att en ekonomisk säkerhet om 65 Mkr skulle ställas för att täcka nuvarande återställningsbehov för sandmagasin och klarningssjö m.m. Domstolen ansåg emellertid att denna säkerhet inte kunde uppnås genom fortlöpande avsättningar i bokslutet, utan måste ställas som pant eller borgen. När det gällde tidpunkten för säkerhetens ställande angavs att säkerheten måste föreligga när tillståndet tas i anspråk samt att den skall underställas miljödomstolen för prövning.
15 kap. 1 § och 34 § samt 16 kap. 3 § miljöbalken (1998:808)
Artikel 8 a) i Rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall
5 § avfallsförordningen (2001:1063)
2 kap. 25 § utsökningsbalken (1981:774)