Rättsfall baserat på valda nyckelord.
Ö 400-84
Högsta domstolen
1986-01-14
NJA 1986 s. 24
NJA 1986:5
Arvsskattemål. Fråga i vad mån bankmedel skall få räknas in bland tillgångarna i en rörelse och därmed skall anses vara sådant rörelsekapital som får värderas med tillämpning av 23 § F 3 st arvsskattelagen.
23 § F 3 st. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt
Ö 967-83
Högsta domstolen
1985-06-27
NJA 1985 s. 489
NJA 1985:83
Arvsskattemål. Sedan efterlevande make i barnlöst äktenskap avlidit, uppkommer vid arvsbeskattning i anledning därav fråga, huruvida den efterlevande skall anses ha vid den först avlidna makens död tillträtt hela kvarlåtenskapen på grund av giftorätt. Så har ej ansetts vara fallet och arvsskatten har bestämts efter fördelning av kvarlåtenskapen mellan bägge makarnas arvingar. Då talan - som i HovR:n förts i fråga om samtliga arvslotter - fullföljts i HD endast i fråga om de lotter som blivit föremål för beskattning i de två föregående instanserna, har beskattning av övriga lotter ansetts ej kunna ske i HD.
NJA 1980 s. 40
3 kap. 1 § ärvdabalken (1958:637)
Ö 1906-83
Högsta domstolen
1985-04-02
NJA 1985 s. 264
NJA 1985:40
Gåvoskattemål. Arvsskatt har bestämts på grundval av bouppteckning genom ett schematiskt arvskifte. Vid det verkliga arvskiftet har dödsbodelägarna sig emellan fördelat kvarlåtenskapen i andra proportioner än dem som låg till grund fä arvsskattens bestämmande. Fråga om en sådan snedfördelning skall medföra skyldighet för mottagande arvinge att utge gåvoskatt för viss del av skifteslotten.
52 § 1 mom. 2 st. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt
Ö 916-83
Högsta domstolen
1984-09-07
NJA 1984 s. 620
NJA 1984:108
Arvsskattemål. Fordran enligt lönsparkonto har vid fastställande av arvsskatt uppskattats med tillämpning av 23 § C 1 st lagen om arvsskatt och gåvoskatt till sitt kapitalbelopp jämte ränta på arvlåtarens dödsdag. Jfr 2 och 5 §§ lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer.
23 § C första st. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt
Ö 1213-82
Högsta domstolen
1984-07-19
NJA 1984 s. 582
NJA 1984:95
Arvsskattemål. P hade efter L:s frånfälle förklarat sig avstå från viss del av sin arvslott, i följd varav hennes barn skulle inträda i hennes rätt. Förklaringen om arvsavstående hade beaktats vid bestämmandet av arvsskatt efter L. Avståendet hade senare realiserats på så sätt att P till barnen utfärdat reverser, enligt vilka beloppen inte var förenade med ränta och förföll till betalning först vid P:s frånfälle. Sedan P avlidit, har vid skattläggningen efter henne anledning ansetts saknas till antagande att vid tillkomsten av förklaringen om arvsavstående något annat var avsett än att avståendet skulle genomföras på det sätt som senare kom till uttryck genom reverserna. Förklaringen om arvsavstående har i följd härav ansetts inte innebära något reellt avstående från P:s sida och reverserna har därför ansetts inte motsvara P åvilande skulder. - Godtagandet av förklaringen om arvsavstående vid skattläggningen efter L, vilket inneburit att skatt för vad som rätteligen tillfallit P uttagits med för lågt belopp, har ansetts inte vara bindande vid skattläggningen efter P.
NJA 1973 s. 581
17 kap. 3 § ärvdabalken (1958:637)