Rättsfall baserat på valda nyckelord.
T 124-83
Högsta domstolen
1984-12-07
NJA 1984 s. 886
NJA 1984:164
Enligt 1 § 1 st lagen (1978:478) om avgift för innehav av televisionsmottagare skall den som innehar sådan mottagare erlägga avgift med visst belopp per kvartal. Med åberopande av ett av regeringen givet bemyndigande att meddela närmare föreskrifter rörande erläggande av mottagaravgifter har televerket föreskrivit bl a att den som inte längre önskar inneha mottagare skall skriftligen anmäla detta till televerket före utgången av den avgiftsperiod under vilken innehavet upphör och att, om denna anmälningsskyldighet inte fullgörs, avgift skall erläggas för följande avgiftsperiod. Bestämmelserna i 11 kap 14 § regeringsformen har ansetts inte utgöra hinder mot att, med tillämpning av vad televerket sålunda föreskrivit, förplikta den som innehaft televisionsmottagare att betala avgift för avgiftsperiod som inträffat efter det att innehavet upphört men innan skriftlig anmälan därom gjorts till televerket.
RH 1983:22
1 § 1 st. lagen (1978:478) om avgift för innehav av televisionsmottagare
Ö 1561-80
Högsta domstolen
1981-03-12
NJA 1981 s. 439
NJA 1981:37
Resningsärende. Sedan finländsk domstol genom två särskilda domar dömt samma tilltalad till fängelse straff, förordnade den svenska kriminalvårdsstyrelsen att påföljderna skulle verkställas här i riket. Bestämmelsen i 34 kap 10 § 2 st BrB om bestämmande av straff efter anmälan av åklagare har ansetts tillämplig i fallet. Resning har ansetts kunna komma i fråga i ärende som nu sagts, när rätten avvisat åklagarens anmälan.
34 kap. 10 § 2 st. brottsbalken (1962:700)
29 § 1 st. andra punkten lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.