Alla rättsfall som refererar till Miljöbalk (1998:808).
M 9792-04
Miljööverdomstolen
2005-11-18
MÖD 2005:67
Tillsynsavgift ----- Då anmälningsskyldighet till polis- eller åklagarmyndighet är ett led i tillsynen har tillsynsmyndigheten rätt att ta ut tillsynsavgift för kostnaden för detta arbete. Miljööverdomstolen fann att debitering med fem timmar för två polisanmälningar var för mycket och sänkte tidsåtgången till en timme per polisanmälan. Endast faktiska förhållanden skall rapporteras och inte några bedömningar göras av om överträdelsen kan föranleda fällande dom eller om det är ett ringa brott och andra straffrättsliga bedömningar. Dessa skall göras i den följande brottsutredningen.
26 kap. 2 § och 27 kap. 1 § miljöbalken (1998:808)
9 kap. 3 § 1 st. förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken
M 445-05
Miljööverdomstolen
2005-11-07
MÖD 2005:61
Tillstånd till behandling och deponering av farligt avfall ----- Miljödomstolen hade tidsbegränsat tillståndet till fyra år. Motiveringen var att grundvattendirektivet kräver omprövning av tillstånd vart fjärde år. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att grundvattendirektivet inte kunde tillämpas direkt på det sätt som miljödomstolen gjort, utan att en direktivkonform tolkning av den nationella rätten skulle göras. MÖD fann att deponering av farligt avfall som uppfyller deponeringsförordningens krav på bottentätning och geologisk barriär inte kan anses utgöra risk för att grundvatten skall förorenas. Därför fanns det enligt domstolen inte något miljöskäl för tidsbegränsning av tillståndet. Även om miljöbalken saknar regler om obligatorisk omprövning av tillstånd vart fjärde år kan inte den svenska lagstiftningen anses strida mot grundvattendirektivets syfte. MÖD upphävde tidsbegränsningen.
EG-domstolens mål 8/18, Becker, REG 1982 s.53
EG-domstolens mål 103/88, Costanzo, REG 1989 s. 1839
EG-domstolens mål C-397/01 - C 403/01, Pfeiffer m.fl. REG 2004 s. 1-08835
16 kap. 2 § miljöbalken (1998:808)
Artikel 249 EG-fördraget
Rådets direktiv 80/68/EEG av den 17 december 1979 om skydd för grundvatten mot förorening genom vissa farliga ämnen (Grundvattendirektivet)
M 9505-04
Miljööverdomstolen
2005-11-03
MÖD 2005:59
Tillstånd till havsbaserad vindkraftanläggning ----- Som villkor för tillståndet har bestämts att det buller som genereras av vindkraftanläggningen inte får överstiga 40 dB(A) vid bostadshus.
2 kap. 3 § och 17 kap. 1 § 8 miljöbalken (1998:808)
M 2812-05
Miljööverdomstolen
2005-11-03
MÖD 2005:64
Tillsynsavgift och verksamhetsutövarbegreppet vid miljöfarlig verksamhet ----- Efter att ha handlagt klagomål om nedskräpning och buller vid en återvinningsstation, påförde den kommunala nämnden ett bolag tillsynsavgift. Bolaget överklagade beslutet och anförde att bolaget endast var en av flera entreprenörer åt de fem materialbolag som på ett nationellt plan ansvarade för återvinning av förpackningar och att bolaget således inte var verksamhetsutövare. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att förhållandena i det enskilda fallet har stor betydelse för vem som skall ses som verksamhetsutövare. Här hade bolaget enligt avtal med materialbolagen ställt i ordning platsen och ansvarade för underhåll samt för att erforderliga lov och tillstånd fanns. Därför bedömde MÖD att bolaget hade den faktiska och rättsliga möjligheten att vidta åtgärder mot störningar och olägenheter, och att bolaget således var att betrakta som verksamhetsutövare. Kommunen handlade således riktigt när den debiterade bolaget en tillsynsavgift
27 kap. 1 § miljöbalken (1998:808)
M 2966-04
Miljööverdomstolen
2005-11-01
MÖD 2005:66
Tillstånd till vindkraftverk ----- Enligt Miljööverdomstolen (MÖD) har en aktuell och väl underbyggd översiktsplan stor betydelse när de gäller att bedöma vad som är en lämplig lokalisering av tillståndspliktig verksamhet. Under målets handläggning i MÖD hade kommunen antagit en ny översiktsplan i vilken redovisades ett område som lämpligt för vindkraft. I planen angavs också att stor restriktivitet skulle gälla för vindkraftsutbyggnad i övrigt. MÖD fann att eftersom det aktuella området var det enda som kommunen pekat ut som en lämplig plats för vindkraft var bolagets utredning tillräcklig för att kunna bedöma lokaliseringen. Sammantaget fann MÖD att det allmänna intresset att bygga ut vindkraft för att främja en hållbar utveckling (se 1 kap. 1 § miljöbalken) talade för att bifalla bolagets ansökan vid prövning enligt 3 kap. 6 § miljöbalken. Eftersom de motstående intressena inte var av sådan styrka att de utgjorde hinder för en etablering bifölls bolagets ansökan om tillstånd.
1 kap. 1 § och 3 kap. 6 § miljöbalken (1998:808)
5 § förordningen (1998:896) om hushållning med mark- och vattenområden m.m.