Alla rättsfall som refererar till Skadeståndslag (1972:207).
B 2810-95
Högsta domstolen
1995-12-01
NJA 1995 s. 661
NJA 1995:102
Vid rånförsök mot butik har en medhjälpare till butiksägaren, B, skjutit två skott med en pistol och skadat en av deltagarna i rånet, K. 1. Hovrätten har ansett B ha befunnit sig i en nödvärnssituation men fällt honom till ansvar på grund av att hans handlande varit uppenbart oförsvarligt och att det saknats förutsättningar för ansvarsfrihet på grund av nödvärnsexcess. Riksåklagaren överklagade domen med yrkande om straffskärpning under påstående att någon nödvärnssituation inte förelegat. Reglerna i 51 kap 23 a § RB har ansetts sakna tillämpning i detta fall. 2. B har vid avlossandet av skotten ansetts ha uppfattat situationen så, att det förelåg ett överhängande brottsligt angrepp mot honom, men funnits ha förfarit uppenbart oförsvarligt genom att med livsfarligt vapen utsätta K för allvarliga risker för skada till liv och lem. 3. K har ansetts ha genom grov vårdslöshet medverkat till den skada som tillfogats honom genom skottlossningen, varför skadeståndet till honom jämkats på grund av 6 kap 1 § skadeståndslagen och ersättning inte utdömts enligt 1 kap 3 § samma lag.
NJA 1970 s. 280
NJA 1977 s. 655
NJA 1990 s. 210
NJA 1994 s. 48
NJA 1995 s. 187
24 kap. 1 § brottsbalken (1962:700)
24 kap. 6 § brottsbalken (1962:700)
1 kap. 3 § skadeståndslagen (1972:207)
6 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207)
51 kap. 23 a § rättegångsbalken (1942:740)
55 kap. 15 § rättegångsbalken (1942:740)
3 kap. 6 § brottsbalken (1962:700)
B 1216-95
Göta hovrätt
1995-11-30
RH 1996:77
En banks kostnad för krisgruppsarbete i anledning av ett bankrån har, mot bakgrund av de skyldigheter som åligger en arbetsgivare enligt arbetsmiljölagstiftningen, ansetts vara en ersättningsgill skada.
18 § arbetsmiljöförordningen (1977:1166)
2 kap. 2 § och 2 a § arbetsmiljölagen (1977:1160)
11 § Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter (AFS 1993:2)
5 kap. 7 § skadeståndslagen (1972:207)
11 § arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter (AFS 1993:2)
T 330-94
Svea hovrätt
1995-11-30
RH 1995:151
Skadestånd har med hänsyn till omständigheterna i vissa fall tillerkänts behandlingspersonal på ett ungdomshem enligt 1 kap. 3 § skadeståndslagen (1972:207).
SOU 1992:84, särskilt s. 87 ff, s. 104 ff, s. 137 ff, s. 145 ff och s. 201 ff.
NJA 1994 s. 395
1 kap. 3 § skadeståndslagen (1972:207)
Ö 2899-95
Högsta domstolen
1995-11-20
NJA 1995 s. 627
NJA 1995:96
En konkursförvaltare överlät konkursboets rörelse på villkor bl a att köparen övertog ansvaret för alla kostnader som uppstått i rörelsen från och med konkursdagen varvid undantag emellertid gjordes för personalkostnaderna. Viss personal var berättigad till ersättning enligt lönegarantilagen. Det förhållandet att avtalet inte innefattat något åtagande för köparen att retroaktivt svara för personalkostnaderna har inte ansetts strida mot lönegarantilagen eller mot de syften som ligger bakom denna lag. Det har därför inte ansetts finnas skäl att på denna grund sätta ned konkursförvaltarens arvode.
14 kap. 4 § andra st. konkurslagen (1987:672)
14 kap. 4 § andra st. konkurslagen (1972:207)
B 965-95
Göta hovrätt
1995-09-07
RH 1995:91
Rätt till ersättning för kränkning enligt 1 kap. 3 § skadeståndslagen har i visst fall ansetts tillkomma person som utsatts för inbrott i sin bostad när hon inte var hemma.
SOU 1992:84 s. 109, 228 ff
Brottsskadenämndens verksamhetsberättelse 1992/93 s. 23 f.
RH 1994:137
1 kap. 3 § skadeståndslagen (1972:207)