UM 286-10
Migrationsöverdomstolen
2012-04-25
MIG 2012:14
Det har inte funnits synnerlig anledning att anta att en asylsökande, som betraktats som skyddsbehövande, i sitt hemland deltagit i förövandet av brott mot mänskligheten. Inte heller har det funnits synnerlig anledning att anta att han där deltagit i förövandet av gärningar som strider mot Förenta nationernas syften och grundsatser. Han har därför beviljats permanent uppehållstillstånd som flykting.
Prop. 1996/97:25 s. 96 f.; Prop. 2009/10:31 s. 105-109 och s. 261; UNHCR:s handbok om förfarandet och kriterierna vid fastställande av flyktingars rättsliga ställning, punkterna 147-163, 184-186, 203 och 204; UNHCR:s Guidelines on International Protection: Application of the Exclusion Clauses: Article 1 F of the 1951 Convention relating to the Status of Refugees, HCR/GIP/03/05, 4 september 2003, punkterna 2, 13, 18, 19, 34 och 35
EU-domstolens avgörande den 9 november 2010 i målen C-57/09 och C-101/09, Bundesrepublik Deutschland mot B respektive D
MIG 2007:12
MIG 2011:24
4 kap. 1 §, 2 b § och 3 § samt 5 kap. 1 § utlänningslagen (2005:716)
Artikel 12.2 och artikel 12.3 i rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet (skyddsgrundsdirektivet)
Artikel 1 F i 1951 års konvention angående flyktingars rättsliga ställning (Genèvekonventionen)
Artikel 7.1 och artikel 7.2 i Internationella brottmålsdomstolens stadga (Romstadgan)
Benefit of the doubt Bevisbörda Bevislättnadsregel Brott mot mänskligheten Exkludering Familjens enhet Flykting Förföljelse Skyddsgrundsdirektivet Synnerlig anledning att anta Uteslutning från flyktingskap Uteslutningsgrund Utvisning