Rättsfall baserat på valda nyckelord.
Ö 1742-04
Högsta domstolen
2004-06-18
NJA 2004 s. 414
NJA 2004:46
Fråga om utlämning av svensk medborgare kan ske för stämplingsbrott som i sin helhet har begåtts i Sverige. 3 § lagen (1957: 668) om utlämning för brott i lydelse före den 1 januari 2004, jfr 2 § lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge.
3 § lagen (1957:668) om utlämning för brott i lydelse före den 1 januari 2004
2 § lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge
Ö 2669-02
Högsta domstolen
2002-08-02
NJA 2002 s. 396
NJA 2002:50
Om utlämning skall ske av en svensk medborgare till en medlemsstat i Europeiska unionen med stöd av 3 § första stycket 2 utlämningslagen, dvs. för lagföring avseende gärning som motsvarar brott för vilket det enligt svensk lag är föreskrivet fängelse i mer än fyra år, har hinder ansetts föreligga mot att bevilja utlämning enligt 4 § andra stycket samma lag också för andra brott. - Även fråga om betydelsen av bevisning som den brottsmisstänkte förebragt i utlämningsärendet i Högsta domstolen.
NJA 1995 C 45
3 § första stycket 2 och 4 § andra stycket samt 9 § tredje stycket lagen (1957:668) om utlämning för brott
Ö 1119-85
Högsta domstolen
1986-12-12
NJA 1986 s. 729
NJA 1986:128
Internationella rättsförhållanden. En svensk medborgare med hemvist utomlands har, med analog tillämpning av 10 kap 14 § RB, i visst fall ansetts skyldig på grund av sin anknytning till Sverige att jämte två svenska rättssubjekt svara vid svensk domstol.
10 kap. 14 § rättegångsbalken (1942:740)