Rättsfall baserat på valda nyckelord.
Ö 2326-96
Högsta domstolen
1998-04-24
NJA 1998 s. 259
NJA 1998:41
Skuldsanering har inte beviljats före detta näringsidkare i visst fall då skulderna uppkommit till följd av underlåtenhet att till staten betala arbetsgivaravgift och för anställda innehållen A-skatt.
NJA 1972 s. 115 II
4 § skuldsaneringslagen (1994:334)
B 1225-94
Högsta domstolen
1995-02-17
NJA 1995 s. 80
NJA 1995:12
I mål om ansvar enligt 81 § uppbördslagen (1953:272) har som försvårande omständighet ansetts att den tilltalade vid nio uppbördstillfällen under något mer än ett år underlåtit att inbetala innehållna skattebelopp och sålunda systematiskt själv skapat sig kredit. Brottslighetens art har inte i sig ansetts utgöra skäl att ådöma fängelse.
NJA 1984 s. 520
81 § uppbördslagen (1953:272)
30 kap. 4 § 2 st. brottsbalken (1962:700)
A 285-91
Arbetsdomstolen
1994-04-13
AD 1994 nr 57
I en skriftlig överenskommelse om att en arbetstagares anställning hos arbetsgivaren skulle upphöra den 27 december 1990 intogs en bestämmelse om avgångsvederlag av följande lydelse: "Efter överenskommelse betalar företaget tidigast 90-12-27 ett avgångsvederlag på kronor 600.000 till (arbetstagarens namn)." - Arbetsgivaren beslöt den 27 december 1990 - utan föregående överenskommelse eller kontakt med arbetstagaren - att betala ut det överenskomna avgångsvederlaget till honom. Efter avdrag för skatt satte arbetsgivaren den 28 december 1990 in återstoden av avgångsvederlaget på arbetstagarens bankkonto. Arbetstagaren blev sedermera beskattad för avgångsvederlaget såsom en till år 1990 hänförlig inkomst av tjänst hos bolaget. - Fråga huruvida arbetsgivarens förfarande inneburit att arbetsgivaren brutit mot överenskommelsen och därmed ådragit sig skyldighet att till arbetstagaren utge ekonomiskt skadestånd. Arbetstagarsidan har gjort gällande, att ett avtalsenligt handlande från arbetsgivarens sida skulle ha medfört att avgångsvederlaget i stället beskattats såsom en till år 1991 hänförlig inkomst, och att arbetstagaren förfarande åsamkat arbetstagaren en ekonomisk förlust motsvarande skillnaden i skatt. - Arbetsdomstolen finner att arbetsgivaren får anses ha handlat i strid med överenskommelsen, men att avgångsvederlaget fr.o.m. den 27 december 1990 varit för arbetstagaren tillgängligt för lyftning och därför rätteligen skulle ha tagits upp till beskattning hos honom såsom en under år 1990 åtnjuten intäkt även om han hos arbetsgivaren begärt att vederlaget skulle utbetalas först efter utgången av år 1990. Eftersom arbetsgivarens i och för sig avtalsstridiga utbetalning av avgångsvederlaget den 28 december 1990 sålunda inte haft betydelse för beskattningen av vederlaget hos arbetstagaren, har arbetsgivarens handlande inte åsamkat arbetstagaren den påstådda ekonomiska skadan. Arbetstagarsidans talan om ekonomiskt skadestånd har därför lämnats utan bifall.
41 § kommunalskattelagen (1928:370)
Avgångsvederlag Beskattning Skadestånd Skatt Tillgängligt för lyftning Kommunalskattelagen
57/94
B 93-91
Högsta domstolen
1994-03-30
NJA 1994 s. 170
NJA 1994:35
Chef för dansteater har underlåtit att i tid inbetala innehållna skatter. Med hänsyn bl a till att kronofogdemyndigheten vid tidigare tillfällen träffat uppgörelser med henne om avbetalningsplaner och till att hon på grund av de kulturvårdande myndigheternas uttalanden trott sig kunna påräkna ökade bidrag till verksamheten har hon ansetts inte böra fällas till ansvar för brott mot 81 § 1 st uppbördslagen (1953:272). Hovrätts prövning av fråga om betalningsskyldighet enligt 77 a § uppbördslagen på yrkande av åklagare som inte styrkt sin behörighet att företräda Riksskatteverket har ansetts som domvilla enligt 59 kap 1 § 1 st 4 RB.
NJA 1974 s. 423
NJA 1975 s. 745
NJA 1981 s. 1014
NJA 1977 s. 711
77 a § uppbördslagen (1953:272)
81 § uppbördslagen (1953:272)
59 kap. 1 § 4 rättegångsbalken (1942:740)
T 447-90
Högsta domstolen
1992-02-18
NJA 1992 s. 58
NJA 1992:10
Revisionsbyrå har ansetts skadeståndsskyldig på grund av oaktsam rådgivning som orsakat två klienter en skatteutgift de annars inte skulle ha haft. - Fråga även om uppskattning av skadans storlek.
NJA 1991 s. 625
1 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207)