Rättsfall baserat på valda nyckelord.
M 8542-02
Miljööverdomstolen
2003-11-24
MÖD 2003:117
Renhållningsavgift ----- En fastighetsägare ägde en fritidsfastighet som utnyttjades i begränsad omfattning. Dispens lämnades från sophämtning, dvs. befrielse gavs från skyldigheten att till kommunen lämna avfall för bortforsling och slutlig behandling. När det gällde s.k. utsorterat avfall (bl.a. farligt avfall och restmetall) skulle detta lämnas till den kommunala återvinningsgården eller hämtas vid fastigheten minst en gång per år. Frågan i målet gällde om dispensen medförde att inte heller grundavgift, som tas ut för att bekosta återvinningsstationer, transporter och behandling av sådant avfall, skulle erläggas. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att utrymmet enligt 27 kap. 4 § miljöbalken för en kommun att ta ut renhållningsavgift vidgats något jämfört med vad som gällde enligt praxis under renhållningslagen (jmf RÅ 1995 ref. 62). MÖD konstaterade att det vid nyttjandet av fastigheten uppkom avfall som inte omfattades av dispensen och som fastighetsägaren inte själv kunde omhänderta på ett godtagbart sätt. Kommunen hade därför rätt att ta ut grundavgift. Jfr MÖD 2003:115 (M 8540-02)
RÅ 1995 ref. 62
15 kap. 8 §, 11 §, 18 § samt 27 kap. 4 § miljöbalken (1998:808)
Artikel 1 i Rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall i lydelse enligt 91/156/EEG
M 8540-02
Miljööverdomstolen
2003-11-24
MÖD 2003:115
Renhållningsavgift ----- En fastighetsägaren hade medgetts uppehåll med sophämtning pga. att fritidsfastigheten inte skulle nyttjas under en sammanhängande period av tolv månader. Frågan i målet gällde om detta medförde att inte heller grundavgift, som tas ut för att bekosta återvinningsstationer m.m., skulle erläggas. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att utrymmet enligt 27 kap. 4 § miljöbalken för en kommun att ta ut renhållningsavgift vidgats något jämfört med vad som gällde enligt praxis under renhållningslagen (jfr RÅ 1995 ref. 62). För att en avgift ska kunna debiteras krävs att kommunen fullgör eller tillhandahåller en renhållningstjänst i förhållande till den enskilde. Om så är fallet, måste fastighetsägaren för att undvika avgiftsskyldighet visa att tjänsten inte tas i anspråk eller att han på objektiva grunder saknar behov av den. Fastighetsägaren bedömdes i detta fall sakna sådant behov, då han hade medgetts uppehåll med sophämtning p.g.a. att fritidsfastigheten inte skulle nyttjas under en sammanhängande period av tolv månader. Kommunens krav på grundavgift ogillades därför. Jfr MÖD 2003:117 (M 8542-02)
RÅ 1995 ref. 62
15 kap. 8 §, 11 § och 18 § samt 27 kap. 4 § miljöbalken (1998:808)
Artikel 1 i Rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall i lydelse enligt 91/156/EEG
82-02
Kammarrätten i Jönköping
2002-11-13
Fråga om särskilda skäl enligt 9 § lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag vid byte från en anpassad bostad till en annan. Samråd har före bytet inte skett med kommunen. Yttrande från Boverket.
9 § lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag m.m.
Ö 1327-99
Högsta domstolen
2001-03-19
NJA 2001 s. 135
NJA 2001:19
Särskilda skäl har ansetts föreligga att i mål om umgänge bevilja rättshjälp för svaranden, som borde ha haft försäkring med rättsskydd som omfattat angelägenheten.
9 § andra stycket rättshjälpslagen (1996:1619)