Rättsfall baserat på valda nyckelord.
Ö 5374-13
Högsta domstolen
2014-12-19
NJA 2014 s. 929
NJA 2014:79
Tillfällig uppställning av ett fordon vid privat transport av en rörelsehindrad person, som behövde hjälp efter att hon kommit ut ur fordonet, har ansetts utgöra parkering som omfattas av undantaget från parkeringsförbud i 11 kap. 9 § första stycket 7 trafikförordningen.
NJA 1959 s. 349
NJA 1961 s. 468
NJA 1963 s. 1
2 § förordningen (2001:651) om vägtrafikdefinitioner
11 kap. 9 § trafikförordningen (1998:1276)
ÖÄ 6693-13
Svea hovrätt
2013-10-15
RH 2014:11
Fordon som varit uppställt i en vägficka snett mot trottoarkanten har inte ansetts vara parkerat i vägens längdriktning. Vägens längdriktning ska enligt hovrätten räknas från vägens ytterkanter, vilka i stadstrafik normalt utgörs av trottoarkanter.
3 kap. 52 § trafikförordningen (1998:1276)
ÖÄ 4221-13
Svea hovrätt
2013-09-06
RH 2013:55
Fråga om en lokal trafikföreskrift innebar ett undantag från bestämmelserna i 3 kap. 52 § trafikförordningen (1998:1276) om att stannande och parkering av fordon ska ske i såväl vägens längdriktning som dess färdriktning.
RH 2004:30
3 kap. 52 § trafikförordningen (1998:1276)
T 81-12
Högsta domstolen
2013-07-04
NJA 2013 s. 711
NJA 2013:64
Parkeringsmål. Har en betalningsuppmaning ställts ut, eller en parkeringsanmärkning meddelats, finns det en presumtion för att den också har fästs på bilen (I). En fordonsägares uppgifter och egna fotografier har lämnat visst utrymme för bedömningen att parkeringsvakten kan ha förbisett att det fanns en giltig parkeringsbiljett som var väl synlig och läsbar utifrån. Parkeringsvaktens anteckningar på parkeringsanmärkningen har inte ansetts utgöra tillräcklig bevisning för att det skett en felparkering (II).
Parkeringen på Torggatan
NJA 2001 s. 889
NJA 2007 s. 799
8 § lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering
3 kap. 49 a § trafikförordningen (1998:1276)
Ö 3261-05
Högsta domstolen
2008-05-27
NJA 2008 s. 637
NJA 2008:48
Fråga om betalningsansvar för parkeringsanmärkning när det vid parkeringstillfället var bestämt att den vägmarkering som legat till grund för parkeringsförbudet skulle tas bort därför att den saknade funktion. Även fråga om betydelsen av att vägmarkeringen tagits bort vid tiden för prövningen av betalningsansvaret (jfr 5 § andra stycket BrP).
NJA 1975 s. 265
2 kap. 10 § regeringsformen (1974:152)
5 § andra stycket lagen (1964:163) om införande av brottsbalken
2 kap. 2 § och 3 kap. 53 § 6 trafikförordningen (1998:1276)
80 § vägmärkesförordningen (1978:1001)