Rättsfall baserat på valda nyckelord.
T 3578-15
Svea hovrätt
2016-03-22
RH 2016:33
Vid påstående om innehållsförfalskning av gåvobrev har gåvogivaren ansetts ha bevisbördan för att handlingens text har ändrats efter undertecknandet och sålunda inte gett uttryck för någon gåvoavsikt. Beviskravet har utformats så att gåvogivaren ska göra detta övervägande sannolikt. Även fråga om ocker.
NJA 1992 s. 263
NJA 1976 s. 667
RH 2013:16
RH 2009:49
RH 2003:43
SvJT 1924 s. 65
31 § lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område
Rättegång IV, 6 u. 1992, s. 211
Försträckning m.m., 4 u. 1925, s. 24 ff.
Obehöriga förfaranden med värdepapper, 2 u. 1981, s. 41
Bevisbörda och beviskrav i tvistemål, 2005 s. 254
Betalning, 2014, s. 810
B 4262-12
Högsta domstolen
2013-12-20
NJA 2013 s. 1130
NJA 2013:103
Ocker?
NJA 1939 s. 157
NJA 1939 s. 583
NJA 1941 s. 44
NJA 1942 s. 163
NJA 1927 s. 655
NJA 1963 s. 195
NJA 1964 s. 213
NJA 1981 s. 718
NJA 1995 s. 430
9 kap. 5 § brottsbalken (1962:700)
B 1018-03
Hovrätten för Övre Norrland
2004-09-22
RH 2005:6
En kvinna, född år 1923, hade tillgångar i februari 1999 i form av banktillgodohavanden och fastigheter som uppgick sammanlagt till omkring 3,3 miljoner. I februari 2001 då förvaltare förordnades för henne, uppgick hennes tillgångar till omkring 33 000 kr. I målet befanns utrett att två makar erhållit 3,3 miljoner i värden från kvinnans tillgångar. Makarna, som tidigare var ostraffade, dömdes av hovrätten för ocker, grovt brott, till två respektive ett års fängelse.
9 kap. 5 § första stycket och tredje stycket brottsbalken (1962:700)
B 2585-92
Högsta domstolen
1995-07-10
NJA 1995 s. 430
NJA 1995:69
Ocker?
9 kap. 5 § 2 st. brottsbalken (1962:700)
B 246-79
Högsta domstolen
1981-06-18
NJA 1981 s. 718
NJA 1981:79
Allmän åklagare yrkade ansvar på A för ocker under påstående, att A hade utnyttjat B:s oförstånd genom att ta emot viss egendom som gåva av denne. Åklagaren gjorde inte gällande att A hade förmått eller påverkat B att ge honom egendomen. I samband med åtalet fördes även talan mot A om enskilt anspråk. Den åtalade gärningen har ansetts inte vara att hänföra till ocker. 9 kap 5 § BrB, jfr 31 § avtalslagen.
31 § lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område
9 kap. 5 § brottsbalken (1962:700)