Rättsfall baserat på valda nyckelord.
815-10
Kammarrätten i Stockholm
2010-07-07
RK 2010:2
Post- och telestyrelsen (PTS) tilldelade vissa företag tillstånd att använda radiosändare utan att anordna ett förfarande med allmän inbjudan till ansökan. Ett annat företag har ansetts ha rätt att överklaga PTS beslut, även om företaget inte har ansökt om tillstånd eller på annat sätt varit part i tillståndsärendet.
Prop. 2002/03:110 s. 127 ff. och 307 ff.
Prop. 2008/09:159 s. 13
Prop. 2009/10:193 s. 61 ff.
SOU 2008:72
Tillkännagivande från kommissionen - Riktlinjer för tillämpningen av artikel 81 i EG-fördraget på horisontella samarbetsavtal (2001/C 3/02)
EU-domstolens avgörande den 21 februari 2008 i mål C-426/05, Tele2 Telecommunication GmbH mot Telekom-Control-Kommission
EU-domstolens avgörande den 22 maj 2003 i mål C-462/99, Connect Austria Gesellschaft für Telekommunikation GmbH mot Telekom-Control-Kommission och Mobilkom Austria AG
EU-domstolens avgörande den 10 april 1984 i mål 14/83, Sabine von Colson och Elisabeth Kamann mot Land Nordrhein-Westfalen
22 § förvaltningslagen (1986:223)
8 kap. 19 a § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation
Artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv)
900 MHz-bandet Allmän inbjudan till ansökan Direktivkonform tolkning Effektivt domstolsskydd Elektroniska kommunikationsnät Elektroniska kommunikationstjänster GSM Koncern Mobiltelefoni Potentiell konkurrent Rätt att överklaga Talerätt Tillstånd att använda radiosändare
M 7485-04
Miljööverdomstolen
2005-10-12
MÖD 2005:55
Föreläggande att inkomma med uppgifter om master och antenner för mobiltelefoni ----- En miljönämnd hade förelagt ett mobilnätföretag att inge en karta över var master och antenner som sänder/tar emot elektromagnetisk strålning för tredje generationens mobiltelefoni var placerade i kommunen. Föreläggandet motiverades med att kommunen behövde uppgifterna för sin tillsyn över miljöfarlig verksamhet. Miljödomstolen upphävde föreläggandet efter att ha funnit att strålningen var så svag att den enligt nuvarande vetenskapliga rön inte kunde medföra olägenhet för omgivningen varför verksamheten inte kunde omfattas av miljöbalkens definition av miljöfarlig verksamhet. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade först att även om en verksamhet inte är farlig för miljön men omfattas av några av punkterna i 9 kap. 1 § miljöbalken är en sådan verksamhet att beteckna som miljöfarlig. Det räcker med att det finns en risk för påverkan. MÖD framhöll även att masterna kan ge upphov till psykisk oro hos närboende vilket är tillräckligt för att masterna skall kunna anses medföra olägenhet för omgivningen enligt 9 kap. 1 § 3 miljöbalken. Slutligen fann MÖD att uppgifterna som miljönämnden begärt ansågs behövliga för den övergripande tillsynen varför miljödomstolens dom upphävdes och länsstyrelsens beslut fastställdes.
1 kap. 1 §, 9 kap. 1 § 3 samt 26 kap. 3 § 3 st. och 21 § miljöbalken (1998:808)
2005-20
Marknadsdomstolen
2005-06-14
MD 2005:20
Förbud har meddelats ett företag att vid marknadsföring av en s.k. portaltjänst för mobiltelefoni använda sig av ordet "live", utropstecken och röd färg eftersom kombinationen av dessa har förknippats med ett annat företags välkända kännetecken för portaltjänst för mobiltelefoni. Marknadsföringen har ansetts utgöra renommésnyltning.
4 §, 14 § och 19 § marknadsföringslagen (1995:450)
Ö 956-03
Högsta domstolen
2004-06-07
NJA 2004 s. 336
NJA 2004:36
En basstation för mobiltelefoni som saknar förbindelse med ett fysiskt ledningsnät har med hänvisning till bl.a. artikel 1 i första tilläggsprotokollet till Europakonventionen ansetts inte vara en ledning för vilken ledningsrätt kan fås enligt ledningsrättslagen (1973:1144).
NJA 1982 s. 700
NJA 1989 s. 650
2 § och 3 § ledningsrättslagen (1973:1144)
6424-00
Regeringsrätten
2002-09-26
RÅ 2002 ref. 63
En basstation för mobiltelefoni, bestående av en 36 m hög mast och två teknikbodar, som skall placeras inom ett planområde som har betecknats som parkmark har inte ansetts som en sådan byggnadsåtgärd som kan ses som en mindre avvikelse från planen.
Prop. 1985/86:1 s. 713 f.
Prop. 1989/90:37 s. 51 ff.
RÅ 1990 ref. 53
RÅ 1990 ref. 91
RÅ 1991 ref. 57
RÅ 1991 ref. 68
RÅ 1992 ref. 100
RÅ 1993 ref. 80
RÅ 1995 ref. 21
8 kap. 11 § sjätte stycket plan- och bygglagen (1987:10)
Plan- och bygglagen s. 8:75 ff.