Rättsfall baserat på valda nyckelord.
T 3933-01
Högsta domstolen
2002-11-22
NJA 2002 s. 577
NJA 2002:70
Gäldenär, som hade flera skulder till en borgenär, har ansetts ha rätt att destinera sin betalning till en skuld för vilken frigörelsetiden var inne, utan hinder av att förfallodagen ännu inte inträtt.
9 kap. 5 § handelsbalken (1736:0123 s. 2)
T 528-89
Högsta domstolen
1991-12-20
NJA 1991 s. 796
NJA 1991:138
Fråga om dröjsmålsränta på fordran på skadestånd.
4 § andra st. räntelagen (1975:635)
Ö 78-81
Högsta domstolen
1982-12-23
NJA 1982 s. 842
NJA 1982:128
Gåvoskattemål. En fader gav en fastighet till sin son. Som villkor för gåvan gällde att sonen skulle överlämna en revers till fadern. I reversen föreskrevs att den tills vidare skulle löpa utan ränta men att ränta skulle erläggas, om långivaren begärde det. Sådan begäran hade inte framställts vid tiden för skattskyldighetens inträde. Reversen har i gåvoskattehänseende inte ansetts löpa med ränta. Med hänsyn härtill har reversfordringens värde vid tiden för fordringens uppkomst befunnits skola uppskattas till lägre belopp än det nominella. Enligt villkoren i reversen förföll denna till betalning omedelbart, om fastigheten såldes eller eljest överläts och långivaren i samband därmed påfordrade betalning. Reversen förföll i övrigt till betalning tre månader efter uppsägning från någondera sidan varvid, om uppsägningen gjordes av långivaren, låntagaren ägde avbetala skulden under tio år med lika stora årliga belopp. Dessa villkor har ansetts innebära att förfallodagen var obestämd. Reversens värde har bestämts med tillämpning av 23 § D lagen om arvsskatt och gåvoskatt.
NJA 1982 s. 182
23 § D lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt