Sök nyckelord

Sökresultat rättsfall

Rättsfall baserat på valda nyckelord.

Arv
Hittade 15 rättsfall

Målnummer

T 2638-94

Domstol

Högsta domstolen

Avgörandedatum

1995-05-16

Referatnummer

NJA 1995 s. 303
NJA 1995:50

Sammanfattning

När efterlevande make har erhållit egendom med fri förfoganderätt har begränsning av makens testationsrätt ansetts gälla endast med avseende på en ideell andel av behållningen och inte i fråga om bestämd egendom.

Hänvisade publiceringar

NJA 1983 s. 628

Lagrum

3 kap. 2 § första st. ärvdabalken (1958:637)
12 kap. 1 § ärvdabalken (1958:637)

Målnummer

T 339-91

Domstol

Högsta domstolen

Avgörandedatum

1993-04-07

Referatnummer

NJA 1993 s. 145
NJA 1993:30

Sammanfattning

Enligt ett inbördes testamente skulle efterlevande make erhålla den andre makens kvarlåtenskap med full äganderätt. Den först avlidne makens arvingar ansågs inte ha någon rätt till den sist avlidne makens kvarlåtenskap enligt 3 kap 8 § AB. (Prejudikatfrågedispens.)

Hänvisade publiceringar

NJA 1950 s. 483

Lagrum

3 kap. 8 § ärvdabalken (1958:637)

Aktuella lagrum

Målnummer

Ö 1283-91

Domstol

Högsta domstolen

Avgörandedatum

1992-11-27

Referatnummer

NJA 1992 s. 753
NJA 1992:117

Sammanfattning

Arvsskattemål. Reglerna i 3 kap ÄB om makes arvsrätt har ej ansetts äga tillämpning, om makarna på grund av hemskillnad levde åtskilda vid arvlåtarens död.

Lagrum

3 kap. 1 § ärvdabalken (1958:637)
3 kap. 10 § ärvdabalken (1958:637)
11 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

Aktuella lagrum

Målnummer

Ö 1447-88

Domstol

Högsta domstolen

Avgörandedatum

1989-07-24

Referatnummer

NJA 1989 s. 452
NJA 1989:74

Sammanfattning

A avled och efterlämnade som ensam dödsbodelägare och arvinge B. Sedan bouppteckningen efter A registrerats har utmätning för B:s skulder ansetts kunna ske av egendom som tillhört A.

Lagrum

18 kap. 1 § ärvdabalken (1958:637)

Aktuella lagrum

Målnummer

Ö 1213-82

Domstol

Högsta domstolen

Avgörandedatum

1984-07-19

Referatnummer

NJA 1984 s. 582
NJA 1984:95

Sammanfattning

Arvsskattemål. P hade efter L:s frånfälle förklarat sig avstå från viss del av sin arvslott, i följd varav hennes barn skulle inträda i hennes rätt. Förklaringen om arvsavstående hade beaktats vid bestämmandet av arvsskatt efter L. Avståendet hade senare realiserats på så sätt att P till barnen utfärdat reverser, enligt vilka beloppen inte var förenade med ränta och förföll till betalning först vid P:s frånfälle. Sedan P avlidit, har vid skattläggningen efter henne anledning ansetts saknas till antagande att vid tillkomsten av förklaringen om arvsavstående något annat var avsett än att avståendet skulle genomföras på det sätt som senare kom till uttryck genom reverserna. Förklaringen om arvsavstående har i följd härav ansetts inte innebära något reellt avstående från P:s sida och reverserna har därför ansetts inte motsvara P åvilande skulder. - Godtagandet av förklaringen om arvsavstående vid skattläggningen efter L, vilket inneburit att skatt för vad som rätteligen tillfallit P uttagits med för lågt belopp, har ansetts inte vara bindande vid skattläggningen efter P.

Hänvisade publiceringar

NJA 1973 s. 581

Lagrum

17 kap. 3 § ärvdabalken (1958:637)

Aktuella lagrum