Rättsfall baserat på valda nyckelord.
T 2638-94
Högsta domstolen
1995-05-16
NJA 1995 s. 303
NJA 1995:50
När efterlevande make har erhållit egendom med fri förfoganderätt har begränsning av makens testationsrätt ansetts gälla endast med avseende på en ideell andel av behållningen och inte i fråga om bestämd egendom.
NJA 1983 s. 628
3 kap. 2 § första st. ärvdabalken (1958:637)
12 kap. 1 § ärvdabalken (1958:637)
T 339-91
Högsta domstolen
1993-04-07
NJA 1993 s. 145
NJA 1993:30
Enligt ett inbördes testamente skulle efterlevande make erhålla den andre makens kvarlåtenskap med full äganderätt. Den först avlidne makens arvingar ansågs inte ha någon rätt till den sist avlidne makens kvarlåtenskap enligt 3 kap 8 § AB. (Prejudikatfrågedispens.)
NJA 1950 s. 483
3 kap. 8 § ärvdabalken (1958:637)
Arvinge Arvsrätt Inbördes testamente Testamente Efterarvinge Arv
Ö 1283-91
Högsta domstolen
1992-11-27
NJA 1992 s. 753
NJA 1992:117
Arvsskattemål. Reglerna i 3 kap ÄB om makes arvsrätt har ej ansetts äga tillämpning, om makarna på grund av hemskillnad levde åtskilda vid arvlåtarens död.
3 kap. 1 § ärvdabalken (1958:637)
3 kap. 10 § ärvdabalken (1958:637)
11 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt
Ö 1447-88
Högsta domstolen
1989-07-24
NJA 1989 s. 452
NJA 1989:74
A avled och efterlämnade som ensam dödsbodelägare och arvinge B. Sedan bouppteckningen efter A registrerats har utmätning för B:s skulder ansetts kunna ske av egendom som tillhört A.
18 kap. 1 § ärvdabalken (1958:637)
Ö 1213-82
Högsta domstolen
1984-07-19
NJA 1984 s. 582
NJA 1984:95
Arvsskattemål. P hade efter L:s frånfälle förklarat sig avstå från viss del av sin arvslott, i följd varav hennes barn skulle inträda i hennes rätt. Förklaringen om arvsavstående hade beaktats vid bestämmandet av arvsskatt efter L. Avståendet hade senare realiserats på så sätt att P till barnen utfärdat reverser, enligt vilka beloppen inte var förenade med ränta och förföll till betalning först vid P:s frånfälle. Sedan P avlidit, har vid skattläggningen efter henne anledning ansetts saknas till antagande att vid tillkomsten av förklaringen om arvsavstående något annat var avsett än att avståendet skulle genomföras på det sätt som senare kom till uttryck genom reverserna. Förklaringen om arvsavstående har i följd härav ansetts inte innebära något reellt avstående från P:s sida och reverserna har därför ansetts inte motsvara P åvilande skulder. - Godtagandet av förklaringen om arvsavstående vid skattläggningen efter L, vilket inneburit att skatt för vad som rätteligen tillfallit P uttagits med för lågt belopp, har ansetts inte vara bindande vid skattläggningen efter P.
NJA 1973 s. 581
17 kap. 3 § ärvdabalken (1958:637)