Alla rättsfall som refererar till Plan- och bygglag (2010:900).
P 4137-23
Mark- och miljööverdomstolen
2024-01-30
MÖD 2024:4
Klagorätt ----- Fastighetsägare, vars fastigheter inte ligger inom eller gränsar till planområdet, har ansetts ha rätt att överklaga beslutet att anta detaljplanen eftersom planen kunde antas ge en påtaglig trafikökning utanför fastigheterna.
MÖD 2018:7
NJA 2017 s. 421
42 § förvaltningslagen (2017:900)
13 kap. 8 § plan- och bygglag (2010:900)
P 15308-22
Mark- och miljööverdomstolen
2024-01-22
MÖD 2024:10
Detaljplan ----- Mark- och miljööverdomstolen har bedömt att det har funnits utrymme för olika tolkningar av en planbestämmelse som avsett förbud mot fällning av träd. Mot bakgrund av detta har planbestämmelsen bedömts ha sådana brister att den inte uppfyller det krav på tydlighet som följer av 4 kap. 32 § plan- och bygglagen. Kommunens beslut att anta detaljplanen har därför upphävts.
4 kap. 32 § och 13 kap. 17 § plan- och bygglagen (2010:900)
P 14108-22
Mark- och miljööverdomstolen
2024-01-09
MÖD 2024:3
Marklov ----- Efter att bygglov getts för uppförande av ett fritidshus har byggherren fått rätt att ändra byggnadens placering i höjdled. Byggnadsnämnden har därefter beviljat marklov för den uppfyllnad av marknivån som föranleds av den ändrade placeringen. Mot bakgrund av att PBL inte innehåller någon möjlighet att godkänna ändringar av ett tidigare meddelat beslut om bygglov borde ansökan om ändring av byggnadens placering inklusive de markåtgärder som föranleds av den ändrade placeringen i stället ha prövats som en ny ansökan om bygglov.
Mark- och miljööverdomstolens dom 2015-02-11 i mål P 10418-14
MÖD 2016:18
9 kap. 11 § plan- och bygglagen (2010:900)
P 11751-22
Mark- och miljööverdomstolen
2023-12-22
MÖD 2023:21
Detaljplan ----- Mark- och miljööverdomstolen har bedömt att en detaljplan som möjliggör uppförandet av en skola som planeras inrymma upp till 900 elever och bostäder i form av 29 radhus samt flerbostadshus med 250 lägenheter och lokaler för centrumverksamhet i bottenvåning är att anse som ett "annat stadsbyggnadsprojekt" i den mening som avses i 4 kap. 34 § andra stycket PBL. Detta har medfört att andra kriterier än de som kommunen använt ska tillämpas vid undersökningen av om detaljplanen kan antas medföra betydande miljöpåverkan. Mark- och miljööverdomstolen har i målet även konstaterat att kommunens beslut om att genomförandet av detaljplanen inte kan antas medföra betydande miljöpåverkan varken innehåller omständigheter som talar för eller emot betydande miljöpåverkan eller någon uttrycklig motivering till kommunens ställningstagande. Eftersom kommunen inte har gjort undersökningen utifrån gällande bestämmelser har Mark- och miljööverdomstolen bedömt att kommunen inte kan anses ha avgjort frågan om genomförandet av detaljplanen kan antas medföra en betydande miljöpåverkan på sätt som föreskrivs. Kommunens antagandebeslut har därför upphävts.
Mark- och miljööverdomstolens dom 2022-10-10 i mål nr P 9810-21
Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt
Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG av den 27 juni 2001 om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan
2 kap. 5 § första stycket plan- och byggförordningen (2011:338)
5 §, 10 §, 11 §, 12 § och 13 § miljöbedömningsförordningen (2017:966)
4 kap. 34 § andra stycket plan- och bygglagen (2010:900)
6 kap. 1 §, 5 §, 6 § och 7 § miljöbalken (1998:808)
P 9965-22
Mark- och miljööverdomstolen
2023-12-13
MÖD 2023:14
Byggsanktionsavgift för rivning av q-märkt fabriksskorsten ----- En bostadsrättsförening har utan rivningslov rivit en skorsten som i detaljplanen pekats ut som särskilt kulturhistoriskt värdefull och på grund av det påförts en byggsanktionsavgift. Mot bakgrund av att det funnits en överhängande risk för att skorstenen skulle kollapsa har Mark- och miljööverdomstolen bedömt att det varit nödvändigt att riva skorstenen för att undanröja risk för människors liv eller hälsa och för att avvärja eller begränsa omfattande skada på annan egendom (se 11 kap. 56 § 2 plan- och bygglagen). Domstolen har därför upphävt beslutet om byggsanktionsavgift.
11 kap. 56 § plan- och bygglagen (2010:900)