Alla rättsfall som refererar till Förordning (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll.
M 11932-24
Mark- och miljööverdomstolen
2025-05-16
MÖD 2025:46
Föreläggande om att lämna in egenkontrollprogram till tillsynsmyndigheten ----- En tillsynsmyndighet förelade, utan närmare motivering, en verksamhetsutövare att lämna in egenkontrollprogram m.m. till myndigheten istället för att granska handlingarna på plats. Mark- och miljööverdomstolen har ansett att föreläggandet varit oproportionerligt med hänsyn till vad verksamhetsutövaren anfört om uppgifternas karaktär och att tillsynsmyndigheten, i vart fall inledningsvis, kunnat granska handlingarna på plats.
26 kap. 9 §, 19 § och 21 § miljöbalken
1 § förordningen om verksamhetsutövares egenkontroll
Miljömål
M 6139-06
Miljööverdomstolen
2007-10-17
MÖD 2007:20
Säkerhetsrapport för Sevesoanläggningar ----- Inom ett bolags industriområde fanns flera fabriker. En av dem hade beviljats ett separat tillstånd och prövats individuellt, fristående från övrig verksamhet. Räddningsverket överklagade tillståndet och framhöll att prövningens avgränsning till en individuell fabrik inte var förenlig med säkerhetsrapportens avgränsning, som i enlighet med Sevesolagen omfattade samtliga fabriker på verksamhetsområdet. Därmed hade det inte skett någon integrerad miljö- och säkerhetsprövning av hela verksamheten enligt Sevesolagen. Räddningsverket yrkade att tillståndet skulle upphävas och målet återförvisas till miljödomstol för samordnad ny prövning. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att det är prövningsmyndigheten som slutligt avgör om avgränsningen är lämplig och att säkerhetsfrågan har betydelse för denna avgränsning. Vidare framhöll MÖD att det inte enbart är säkerhetsprövningen vid tillståndsprövningen som säkerställer syftet med Sevesolagstiftningen utan att detta också sker genom att säkerhetsrapporten regelbundet ges in till tillsynsmyndigheten, som har befogenhet att meddela de förelägganden och förbud som behövs. MÖD uttalade slutligen att rättskraften endast omfattar de säkerhetsfrågor som villkorsreglerats i tillståndet eller på annat sätt prövats i tillståndet. Miljööverdomstolen avslog Räddningsverkets överklagande.(Samtidigt med detta avgörande meddelade MÖD följande domar där Räddningsverket överklagat andra avgöranden avseende frågan om säkerhetsrapportens inverkan på prövningen: M 6210-06, M 1877-07, M 7106-06, M 9898-06, M 8161-06).
16 kap. 2 § 3 st., 22 kap. 1 § 6 st., 24 kap. 1 § och 26 kap. 3 § 2 st. miljöbalken (1998:808)
2 §, 10 §, 11 §, 15 § och 20 § lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor (Sevesolagen)
9 § förordningen (1999:382) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor (Sevesoförordningen)
Artikel 9.1, artikel 9.4 och artikel 16 i Rådets direktiv 96/82/EG av den 9 december 1996 om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor (Sevesodirektivet)
4 § och 5 § förordningen (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll
M 10172-02
Miljööverdomstolen
2003-04-04
MÖD 2003:33
Miljösanktionsavgift ----- Miljööverdomstolen fastställde miljösanktionsavgift för åsidosättande av skyldighet enligt 6 § egenkontrollförordningen (1998:901) att underrätta tillsynsmyndigheten vid driftstörningar, vilka hade orsakat luktolägenheter i omgivningen.
30 kap. 1 §, 2 § och 3 § miljöbalken (1998:808)
6 § förordningen (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll
Naturvårdsverkets allmänna råd (NFS 2000:10) till 30 kap. miljöbalken och till förordningen (1998:950) om miljösanktionsavgifter
Naturvårdsverkets allmänna råd (NFS 2001:2) om egenkontroll [till 26 kap. 19 § miljöbalken och förordningen (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll]
Naturvårdsverkets allmänna råd (NFS 2000:10) till 30 kap. miljöbalken och till förordningen (1998:950) om miljösanktionsavgifter
Naturvårdsverkets allmänna råd (NFS 2001:2) om egenkontroll [till 26 kap. 19 § miljöbalken och förordningen (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll]