Alla rättsfall som refererar till Förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.
M 967-07
Miljööverdomstolen
2008-02-19
MÖD 2008:2
Anmälan om samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken ----- Efter att ha anlagt en biltestbana uppstod grusmassor som verksamhetsutövaren önskade använda för egen del eller sälja. En anmälan om samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken (MB) ingavs till länsstyrelsen, som dock fann att bestämmelserna om samråd inte var tillämpbara då det var frågan om täktverksamhet som fordrade tillstånd. Länsstyrelsen avvisade anmälan, vilket beslut stod fast efter miljödomstolens prövning. Miljööverdomstolen fann att materialet inte uppkommit vid täktverksamhet och att ett utnyttjande av materialet inte är en åtgärd som innebär en ändring av naturmiljön och som skall bli föremål för samråd enligt 12 kap. 6 § MB. Länsstyrelsen borde inte ha avvisat anmälan utan bedömt om uppgifterna i den skulle föranleda någon åtgärd. Målet återförvisades till lst.
MÖD 2003:55 (M 9095-02)
MÖD 2004:14 (M 3683-03)
9 kap. 6 a § och 12 kap. 6 § miljöbalken (1998:808)
27 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd
M 3462-06
Miljööverdomstolen
2006-12-01
MÖD 2006:60
Föreläggande om undersökning av massor ----- Miljööverdomstolen (MÖD) fann att den som lagt upp inerta massor för återställning av en täkt bedrev egen verksamhet skild från den som hade tillstånd för täktverksamheten. Med stöd av 26 kap. 9 § miljöbalken hade verksamhetsutövaren förelagts att inkomma med förslag till undersökning av massorna. Då föreläggandet förutsatte experthjälp och kunde antas medföra relativt stora kostnader fann MÖD att föreläggandet var mer ingripande än vad som behövdes i det enskilda fallet. Föreläggandet upphävdes och målet återförvisade till miljödomstolen.
MÖD 2005:37 (M 3195-04)
15 kap. och 26 kap. 9 § miljöbalken (1998:808)
Förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd och SNI-kod 90.007-1 i bilagan till förordningen
Förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken
M 9983-04
Miljööverdomstolen
2006-11-09
MÖD 2006:53
Tillstånd till enskild avloppsanläggning ----- Tillstånd till utsläpp från en avloppsanläggning med en installerad vattentoalett var inte förenligt med miljöbalkens krav på en hållbar utveckling och det nationella miljömålet "Ingen övergödning". Därvid beaktades vad som skulle bli följden av en generell tillståndsgivning till liknande vattentoaletter på fastigheter belägna i skärgårdsområden med utsläpp till Östersjön. Miljööverdomstolen (MÖD) bedömde med hänsyn till alla svenska skärgårdsområden i Östersjön att det på några decenniers sikt kunde röra sig om ett mycket stort antal fastigheter. De sammanlagda utsläppen från dessa tänkta fastigheter låg till grund för bedömningen. MÖD ansåg att den valda lösningen inte var tillräckligt robust för att långsiktigt garantera en tillfredställande reduktion av närsalter. Toalettfrågan borde lösas med någon form av torrtoalett. MÖD fastställde den lokala nämndens beslut, varigenom ansökan om installation av vattenspolande toalett avslagits. En ledamot var skiljaktig.
RÅ 1994 ref. 59
1 kap. 1 § 2 st. 1, 2 kap. 3 § och 9 kap. 7 § miljöbalken (1998:808)
13 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd
Biovac Kemikaliedosering Slam Fosfor Kväve Kretslopp Minireningsverk Infiltration Reningsverk
M 9714-05
Miljööverdomstolen
2006-10-31
MÖD 2006:51
Miljösanktionsavgift ----- En verksamhetsutövare hade tillstånd till mjölk- och slaktsvinsproduktion samt spridning av stallgödsel. Minskad djurhållning innebar att det fanns utrymme i gödselbrunnen för att ta emot överskottsmjölk m.m. från ett externt livsmedelsföretag. Mottagen mängd mjölk motsvarade två procent av den totala gödselvolymen. Den kommunala nämnden ansåg att åtgärden var att rubricera som mellanlagring av avfall och utgjorde ny anmälningspliktig verksamhet. Den åsidosatta anmälningsplikten medförde uttag av miljösanktionsavgift om 25 000 kr. Enligt Miljööverdomstolen var det fråga om en mindre ändring av befintlig verksamhet utan olägenhet av betydelse för människors hälsa och miljön. Visserligen var ändringen anmälningspliktig men en överträdelse av 21 § 3 förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd var inte avgiftssanktionerad varvid miljösanktionsavgift inte kunde tas ut. Beslutet undanröjdes.
30 kap. 2 § miljöbalken (1998:808)
21 § 1 och 3 förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd
1 § förordningen (1998:950) om miljösanktionsavgifter och punkt 1.1 i bilagan till denna förordning
M 1784-06
Miljööverdomstolen
2006-10-30
MÖD 2006:56
Avgift för prövning och tillsyn ----- En kommunal nämnd hade tagit ut tillsynsavgift efter det att Vägverket inkommit med anmälan om uppläggning av inerta massor (SNI-kod 90.007-2) som uppkommit vid dikning. Vägverket överklagade tillsynsavgiften och åberopade att massorna vid provtagning visat sig vara utan förorening varför anmälan varit onödig och avgift inte bort tagits ut. Miljööverdomstolen fann att nämnden inte hade haft anledning att utgå från annat än att anmälan avsåg inert avfall för anläggningsändamål där föroreningsrisken var ringa. Vid sådant förhållande har nämnden rätt att ta ut avgift för sin tillsynsinsats även om det i efterhand skulle framkomma att inte ens ringa föroreningsrisk funnits.
27 kap. 1 § miljöbalken (1998:808)
21 § 1 st. 1 förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd och bilagan till densamma