Alla rättsfall som refererar till Lönegarantilag (1992:497).
T 4796-05
Högsta domstolen
2007-11-06
NJA 2007 s. 792
NJA 2007:97
En arbetstagare hade vid tidpunkten för arbetsgivarens konkurs en lönefordran som grundade sig på innestående tid i en s.k. arbetstidsbank. Tiden hade intjänats tidigare än tre månader före konkursansökan. Fordringen har inte ansetts bestämd enligt en särskild beräkningsgrund och därmed inte omfattad av förmånsrätt och statlig lönegaranti.
12 § förmånsrättslagen (1970:979)
7 § lönegarantilagen (1992:497)
T 1071-06
Högsta domstolen
2007-02-23
NJA 2007 s. 131
NJA 2007:20
Fråga om en anställd skall anses haft ett sådant betydande inflytande över ett företags verksamhet som avses i 12 § sjätte stycket förmånsrättslagen (1970:979).
12 § sjätte stycket förmånsrättslagen (1970:979)
7 § lönegarantilagen (1992:497)
T 1784-05
Högsta domstolen
2007-02-02
NJA 2007 s. 29
NJA 2007:5
Bestämmelsen i 2 kap. 21 § konkurslagen har i mål om betalning enligt lönegarantilagen (1992:497) ansetts tillämplig även på frågan om gammal eller ny lag skall tillämpas när flera konkursansökningar förelegat vid tidpunkten för konkursbeslutet.
7 § och 9 § lönegarantilagen (1992:497)
2 kap. 21 § konkurslagen (1987:672)
FT 271-02
Hovrätten över Skåne och Blekinge
2004-02-05
RH 2004:27
Arbetstagare som sagts upp före arbetsgivarens konkurs har för rätt till lönegaranti ansetts skyldig att vara anmäld hos offentlig arbetsförmedling som arbetssökande under tiden mellan konkursbeslutet och den dag då han fick kännedom om detta beslut.
Prop. 1993/94:208
RH 1997:71
7 § lönegarantilagen (1992:497)
12 § förmånsrättslagen (1970:979)
T 775-01
Högsta domstolen
2002-11-22
NJA 2002 s. 572
NJA 2002:69
Anställd har i fråga om rätt till lönegaranti vid konkurs inte ägt tillgodoräkna sig anställningstid hos sin förre arbetsgivare där han innehade företagsledande ställning.
7 § lönegarantilagen (1992:497)
12 § förmånsrättslagen (1970:979)
1 §, 3 § och 11 § lagen (1982:80) om anställningsskydd