Ö 607-79
Högsta domstolen
1981-11-24
NJA 1981 s. 1129
NJA 1981:154
Åklagare, som i stämningsansökningen angavs företräda målsäganden, förde vid TR talan om ansvar å tilltalad för egenmäktigt förfarande, alternativt brott mot naturvårdslagen, bestående i att den tilltalade uppsatt ett stängsel och därigenom avstängt såväl grannen som allmänheten från tillträde till visst strandområde. Stämningsansökningen upptog också ett särskilt yrkande om förpliktande av den tilltalade att borttaga den del av stängslet som låg på strandområdet. TR:n ogillade åtalet men förelade den tilltalade, som förklarat sig villig att taga bort den aktuella delen av stängslet, vid vite att borttaga den delen av stängslet. I resningsärende har ansetts, att TR:n inte förfarit felaktigt vare sig genom att, såsom skett, uppfatta det särskilda yrkandet som ett för målsägandens räkning framställt enskilt anspråk och bifalla anspråket på grund av den tilltalades medgivande eller genom att utsätta vite, trots att något äventyr av vite ej yrkats.
37 § utsökningslagen (1877:31 s. 1)
38 § utsökningslagen (1877:31 s. 1)
22 § 2 st. förordning (1877:31 s. 51) om nya utsökningslagens införande
38 § utsökningslagen (1877:31 s. 1)
37 § utsökningslagen (1877:31 s. 1)
22 § 2 st. förordning (1877:31 s. 51) om nya utsökningslagens införande