Rättsfall baserat på valda nyckelord.
B 5496-95
Högsta domstolen
1996-03-12
NJA 1996 s. 149
NJA 1996:22
När åklagaren inte har överklagat utvisningsbeslut i TR:ns dom har, om den tilltalade inte getts tillfälle att yttra sig i utvisningsfrågan, HovR:n ansetts förhindrad att i anledning av åklagarens överklagande i andra avseenden bestämma längre tid för utvisning än TR:n.
55 kap. 15 § rättegångsbalken (1942:740)
B 842-94
Göta hovrätt
1995-02-24
RH 1995:22
Vid ändring av påföljden från fängelse till skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst har hovrätten ansett sig - enligt grunderna för 51 kap. 25 § rättegångsbalken - förhindrad att ange längre alternativt fängelsestraff än tingsrätten ådömt.
Prop. 1986/87:106.
NJA 1991 s. 633
RH 1993:147
1 § 1 st. lagen (1989:928) om samhällstjänst
51 kap. 25 § rättegångsbalken (1942:740)
B 585-94
Hovrätten över Skåne och Blekinge
1994-09-12
RH 1994:93
I vadeinlagan har åklagaren yrkat att hovrätten bestämmer påföljden för samtliga brott till skyddstillsyn i förening med fängelse. Efter vadetidens utgång har åklagaren ändrat sin talan och yrkat att påföljden för visst brott bestäms till fängelse och för övrig brottslighet till skyddstillsyn. Den i doktrinen hävdade principen att hovrätten inte är bunden av åklagarens yrkande beträffande påföljden i andra fall än som avses i 51 kap. 25 § rättegångsbalken har inte ansetts kunna tillämpas fullt ut Hovrätten har dock funnit att den i målet aktuella taleändringen inte varit av sådan skärpande karaktär att den skulle träffas av förbud.
Prop. 1988/89:2 s. 16-17 och 23
51 kap. 25 § rättegångsbalken (1942:740)
Rättsmedlen, 11 uppl., s. 42-46
Rättegång i brottmål, 3 omarb. uppl., s. 310-313
Rättegång VI, 2 uppl., s. 68-72.
Ö 4532-93
Högsta domstolen
1993-12-16
NJA 1993 s. 751
NJA 1993:133
Genom dom av TR har fadern till ett barn tillerkänts visst umgänge med barnet. Vad TR:n förordnat skulle gälla även interimistiskt. Efter fullföljd av fadern med yrkande om umgänge i vidare omfattning än vad TR:n medgivit har modern till barnet som vadesvarande yrkat att HovR:n interimistiskt beslutar att umgänget upphör. Grundsatsen om reformatio in pejus har ansetts ej hindra att HovR:n prövar moderns yrkande.
NJA 1966 s. 525
NJA 1987 s. 602
17 kap. 3 § rättegångsbalken (1942:740)
6 kap. 20 § tredje st. föräldrabalken (1949:381)
B 442-92
Högsta domstolen
1992-04-13
NJA 1992 s. 219
NJA 1992:34
Sedan HovR:ns dom i ett brottmål överklagats endast av de tilltalade, har domen undanröjts bl a såvitt gäller frågan om påföljd och målet visats åter till HovR:n. Enligt grunderna för 51 kap 25 § RB har HovR:n i det återförvisade målet inte ägt döma till svårare fängelsestraff än som bestämts genom den undanröjda domen.
NJA 1954 s. 393
51 kap. 25 § rättegångsbalken (1942:740)