Rättsfall baserat på valda nyckelord.
B 5595-19
Högsta domstolen
2021-05-05
NJA 2021 s. 303
NJA 2021:27
Krigsförbrytelse mot person. Även döda personer inbegrips i begreppet skyddade personer enligt allmän folkrätt och omfattas av definitionen i 3 § lagen om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. De kan därmed bli föremål för förödmjukande eller nedsättande behandling. Krigsförbrytelse mot person är i regel ett brott av sådan art att fängelse normalt ska följa.
Krigsposeringarna
3 § och 4 § lagen (2014:406) om straff för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser.
Krigsförbrytelse Brottets art Brottspåföljd Förödmjukande eller nedsättande behandling Genèvekonventionerna Kränkning Personlig värdighet Romstadgan Skyddad person
T 3808-19
Högsta domstolen
2019-12-30
NJA 2019 s. 1064
NJA 2019:87
Ersättning för kränkning samt ersättning för sveda och värk vid oaktsam våldtäkt.
Skadestånd efter övernattningen
NJA 2004 s. 26
NJA 2006 s. 738
NJA 1997 s. 315
NJA 1997 s. 572
NJA 2012 s. 358
NJA 2017 s. 938
NJA 2019 s. 668
6 kap. 1 a § brottsbalken (1962:700)
2 kap. 1 § och 3 § samt 5 kap. 1 § och 6 § skadeståndslagen (1972:207)
T 5247-18
Högsta domstolen
2019-07-05
NJA 2019 s. 607
NJA 2019:50
Fråga om kränkningsersättning vid bedrägeri.
Takläggaren
NJA 2011 s. 3
2 kap. 3 § skadeståndslagen (1972:207)
Ö 4039-18
Högsta domstolen
2018-12-07
NJA 2018 s. 966
NJA 2018:78
En person tillerkändes brottsskadeersättning för personskada och kränkning. Utmätningsförbud har ansetts gälla för den skadelidandes motorcykel, eftersom han förmått visa att den har inköpts för medel som i sin helhet härrör från brottsskadeersättningen.
Suzukin
NJA 1987 s. 746
NJA 2001 s. 823
NJA 2017 s. 343
4 § brottsskadelagen (2014:322)
5 § brottsskadelagen (2014:322)
32 § brottsskadelagen (2014:322)
B 1892-16
Hovrätten för Västra Sverige
2016-06-22
RH 2016:46
Fråga om bestämmelsen om straff för egenmäktighet med barn är tillämplig när ett barn som har omhändertagits för vård enligt LVU bortförs innan det har överlämnats till de utsedda vårdgivarna och vården således inte har kunnat påbörjas. Tillika fråga om skadestånd för kränkning till barnet.
Prop. 1982/83:165 s. 21 ff
NJA II 1983 s.445
Prop. 1989:28 s.112
Prop. 2013/14:120
NJA 2013 s. 145
NJA 2006 s. 708
1 kap. 1 § samt 7 kap. 4 § 1 st. 2 p. och 2 st. brottsbalken (1962:700)
10 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU)
EKMR artikel 7
2 kap. 3 § skadeståndslagen (1972:207)
Egenmäktighet med barn Vårdnad om barn Vård enligt LVU Legalitetsprincipen Skadestånd Kränkning