Rättsfall baserat på valda nyckelord.
B 1075-08
Högsta domstolen
2008-07-01
NJA 2008 s. 780
NJA 2008:64
Att medverka i en vårdnadsprocess i utlandet och därvid underlåta att vidta vissa processhandlingar har ansetts inte vara straffbart som egenmäktighet med barn. Tillika fråga om betydelsen av åtalsjustering i det fall att en tilltalad inskränker sitt överklagande till påföljdsfrågan.
NJA 1992 s. 566
NJA 1993 s. 277
NJA 1999 s. 215
NJA 2004 s. 646
NJA 2004 s. 840 I
7 kap. 4 § brottsbalken (1962:700)
51 kap. 23 a § rättegångsbalken (1942:740)
B 1300-06
Högsta domstolen
2007-05-23
NJA 2007 s. 326
NJA 2007:43
Fråga om ansvar för egenmäktighet med barn enligt 7 kap. 4 § första stycket andra meningen brottsbalken (Jfr NJA 2006 s. 708).
NJA 2006 s. 708
7 kap. 4 § brottsbalken (1962:700)
B 4407-06
Högsta domstolen
2006-12-22
NJA 2006 s. 708
NJA 2006:85
Uttrycket "egenmäktigt bortför barnet" i 7 kap. 4 § första stycket andra meningen brottsbalken omfattar inte att en vårdnadshavare mot den andra vårdnadshavarens vilja håller kvar barnet på en plats dit barnet ursprungligen förts i samförstånd mellan vårdnadshavarna.
NJA 1983 s. 750
NJA 1992 s. 566
NJA 1993 s. 277
NJA 1994 s. 480
1 kap. 1 § och 7 kap. 4 § brottsbalken (1962:700)
55 kap. 12 § rättegångsbalken (1942:740)
Artikel 7 europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1994:1219)
B 686-06
Hovrätten för Övre Norrland
2006-11-15
RH 2006:75
En förälder har dömts för egenmäktighet med barn, grovt brott. Barnet har tillerkänts ersättning för kränkning. Den förälder som skilts från vårdnaden har tillerkänts ersättning för personskada i form av såväl psykiskt lidande som sjukvårdskostnader och andra kostnader men inte ersättning för kränkning.
SOU 1992:84 s. 231
Prop. 2000/01:68 s. 49
Brottsoffermyndigheten Dnr 6456/05 och 9248-9252/2006
NJA 1995 s. 269
7 kap. 4 § brottsbalken (1962:700)
2 kap. 1 § och 3 § samt 5 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207)
B 1111-04
Hovrätten för Nedre Norrland
2005-09-20
RH 2005:73
En kvinna har vägrat att efterkomma en domstols förordnande om att vårdnaden om hennes två barn skulle flyttas över till pappan. Kvinnan har hållit barnen gömda i Sverige under sex och ett halvt års tid och på så sätt berövat dem all kontakt med såväl pappan som släkt och vänner. Som skäl för sitt handlande har kvinnan anfört att barnen riskerade att utsättas för sexuella övergrepp av pappan och att hon handlat i nöd. Hovrätten har dömt kvinnan för egenmäktighet med barn, grovt brott, och bestämt påföljden till fängelse.
NJA 1993 s. 128
NJA 1992 s. 566
NJA 1995 s. 269
RH 2002:24
7 kap. 4 § första stycket och tredje stycket brottsbalken (1962:700)