Alla rättsfall som refererar till Lag (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor.
M 11894-24
Mark- och miljööverdomstolen
2025-07-29
MÖD 2025:32
Fråga om tillämpning av Sevesolagen på en verksamhet som hanterar litiumjonbatterier för återvinning ----- Den omständigheten att farliga ämnen har varit inneslutna i battericeller har bedömts inte utesluta risk för allvarlig olyckshändelse vid t.ex. en brand eller en explosion (1 och 3 §§ Sevesolagen). För att möjliggöra en bedömning av vilken kravnivå som enligt Sevesolagen ska gälla för verksamheten krävs därför att de farliga ämnen som förekommer i samtliga – och inte endast skadade eller instabila – batterier som lagras inom verksamheten inkluderas i den s.k. summeringsberäkningen.
1–3, 15, 20 och 21 §§ lagen om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor
1–3 §§ och punkten 3 bilaga 1 till förordningen om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar
Miljömål
M 6139-06
Miljööverdomstolen
2007-10-17
MÖD 2007:20
Säkerhetsrapport för Sevesoanläggningar ----- Inom ett bolags industriområde fanns flera fabriker. En av dem hade beviljats ett separat tillstånd och prövats individuellt, fristående från övrig verksamhet. Räddningsverket överklagade tillståndet och framhöll att prövningens avgränsning till en individuell fabrik inte var förenlig med säkerhetsrapportens avgränsning, som i enlighet med Sevesolagen omfattade samtliga fabriker på verksamhetsområdet. Därmed hade det inte skett någon integrerad miljö- och säkerhetsprövning av hela verksamheten enligt Sevesolagen. Räddningsverket yrkade att tillståndet skulle upphävas och målet återförvisas till miljödomstol för samordnad ny prövning. Miljööverdomstolen (MÖD) uttalade att det är prövningsmyndigheten som slutligt avgör om avgränsningen är lämplig och att säkerhetsfrågan har betydelse för denna avgränsning. Vidare framhöll MÖD att det inte enbart är säkerhetsprövningen vid tillståndsprövningen som säkerställer syftet med Sevesolagstiftningen utan att detta också sker genom att säkerhetsrapporten regelbundet ges in till tillsynsmyndigheten, som har befogenhet att meddela de förelägganden och förbud som behövs. MÖD uttalade slutligen att rättskraften endast omfattar de säkerhetsfrågor som villkorsreglerats i tillståndet eller på annat sätt prövats i tillståndet. Miljööverdomstolen avslog Räddningsverkets överklagande.(Samtidigt med detta avgörande meddelade MÖD följande domar där Räddningsverket överklagat andra avgöranden avseende frågan om säkerhetsrapportens inverkan på prövningen: M 6210-06, M 1877-07, M 7106-06, M 9898-06, M 8161-06).
16 kap. 2 § 3 st., 22 kap. 1 § 6 st., 24 kap. 1 § och 26 kap. 3 § 2 st. miljöbalken (1998:808)
2 §, 10 §, 11 §, 15 § och 20 § lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor (Sevesolagen)
9 § förordningen (1999:382) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor (Sevesoförordningen)
Artikel 9.1, artikel 9.4 och artikel 16 i Rådets direktiv 96/82/EG av den 9 december 1996 om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor (Sevesodirektivet)
4 § och 5 § förordningen (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll
M 3613-06
Miljööverdomstolen
2006-11-17
MÖD 2006:54
Tillstånd att anlägga ett nytt sandmagasin och deponera anrikningssand m.m. ----- Ett bolag hade ansökt om tillstånd att anlägga ett nytt sandmagasin som var nödvändigt som process- och reningssteg för verksamheten vid ett anrikningsverk, som man sedan tidigare hade tillstånd till. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att prövningen måste samordnas och avse utsläpp av vatten från båda verksamheterna. MÖD förklarade det tillåtligt att anlägga ett nytt sandmagasin samt att där deponera anrikningssand från gruvverksamhet under förutsättning att bolaget enligt åtagande inkom med ansökan om omprövning av villkoren för utsläpp till vatten från anrikningsverket. Själva tillståndsprövningen av det nya sandmagasinet återförvisades av MÖD till miljödomstolen. I målet gjorde MÖD en ingående granskning av aktuella dammsäkerhetsfrågor. MÖD fann också att det förelåg skäl att meddela tillstånd ( 22 kap. 26 § 2 st. miljöbalken) till de arbeten som behövde utföras för att färdigställa sandmagasinet. Villkor för detta tillstånd meddelades också. MÖD avslog däremot yrkandet om att detta tillstånd skulle få tas i anspråk även om domen inte vunnit laga kraft, s.k. verkställighetsförordnande.
MÖD 2006:6 (M 10104-04)
2 kap. 4 §, 11 kap. 6 §, 21 kap. 1 § 1 st. 7, 22 kap. 1 § 1 st. och 26 § samt 24 kap. 8 § miljöbalken (1998:808)
20 § 2 st. lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor
M 4747-01
Miljööverdomstolen
2003-01-28
MÖD 2003:6
Tillstånd till uppförande och drift av anläggning för hantering av ammoniak och ammoniumhydroxid ----- Miljödomstolen ogillade ansökan om tillstånd med hänvisning till att säkerhetsrapporten enligt den s.k. Sevesolagen var otillräcklig. Miljööverdomstolen fastställde domen och uttalade att ansökan saknade ett handlingsprogram. Avsaknaden av de uppgifter som ett sådant program skall innehålla bedömdes vara en allvarlig brist som inte kunde läkas genom kompletterande utredning, varför verksamheten inte tilläts.
22 kap. 1 § 6 miljöbalken (1998:808)
8 § lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor
6 § och 9 § 1 st. 1 förordningen (1999:382) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor
Bil. 1 till Statens räddningsverks föreskrifter (SRVFS 1999:5 ) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor
Bil. 1 till Statens räddningsverks föreskrifter (SRVFS 1999:5 ) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor
M 4994-01
Miljööverdomstolen
2002-11-08
MÖD 2002:74
Tillstånd till verksamheten vid en läkemedelsfabrik ----- Länsstyrelsen överklagade miljödomstolens dom med avseende på brister i säkerhetsrapporten. Miljööverdomstolen fann inledningsvis att kravet på en sådan rapport är detsamma i tillståndsprövningar som i det fortlöpande säkerhetsarbetet som Sevesolagen föreskriver för vissa verksamheter. Arbetet med att identifiera och förebygga risker kan inte enligt lagens intentioner göras en gång för alla utan måste pågå kontinuerligt. Slutligen bedömde domstolen att den rapport som bolaget givit in i målet med kompletteringar var godtagbar, bl.a. mot bakgrund av att identifieringen av värsta tänkbara skadehändelse var baserad på vedertagna metoder. Överklagandet avslogs.
22 kap. 1 § 6 miljöbalken (1998:808)
8 § och 11 § lagen (1999:381) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor
7 § förordningen (1999:382) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor
Statens räddningsverks föreskrifter (SRVFS 1999:5 ) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor
Rådets direktiv 96/82/EG av den 9 december 1996 om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår.
Statens räddningsverks föreskrifter (SRVFS 1999:5 ) om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor