Alla rättsfall som refererar till Miljöbalk (1998:808).
M 4642-05
Miljööverdomstolen
2006-06-01
MÖD 2006:31
Omprövning av villkor för ett vattenkraftverk ----- En kraftverksägare har ålagts att sköta befintlig fiskväg samt att släppa viss mängd vatten genom fiskvägen och i torrfåran, s.k. klunkning. Även fråga om hur produktionsförluster för kraftverket skall beräknas.
MÖD 2000:56 (M 5-99)
2 kap. 1 §, 2 §, 3 § och 7 §, 24 kap. 5 § och 31 kap. 22 § miljöbalken (1998:808)
39 § lagen (1998:811) om införande av miljöbalken
M 9894-05
Miljööverdomstolen
2006-05-30
MÖD 2006:26
Fordran för efterbehandling av förorenad fastighet; nu fråga om forum ----- Efter föreläggande av en länsstyrelse sanerade ett bolag (A) tillika fastighetsägare sin förorenade mark. Därefter yrkade bolaget att miljödomstolen skulle förplikta det bolag (B) som bedrivit verksamhet på platsen och som givit upphov till miljöskadan att ersätta bolaget för saneringskostnaden. Bolaget (B) yrkade att miljödomstolen skulle avvisa käromålet då miljödomstolen inte var behörig att ta upp talan till prövning. Miljööverdomstolen fann att miljödomstolen gjort rätt som ogillat avvisningsyrkandet eftersom fastigheten var ett sådant förorenat område som avses i 10 kap. 1 § miljöbalken (MB). Båda bolagen var verksamhetsutövare enligt 10 kap. 2 § MB och ansvariga för efterbehandling av fastigheten. Eftersom ansvaret var solidariskt skulle det som någon av dem betalat fördelas mellan dem efter vad som ansågs skäligt. Bolaget ( A) hade således haft rätt att enligt 20 kap. 2 § 7 MB väcka talan vid miljödomstol om fördelning av det solidariska ansvaret.
10 kap. 1 §, 2 § och 6 § samt 20 kap. 2 § 7 miljöbalken (1998:808)
M 8471-03
Miljööverdomstolen
2006-05-24
MÖD 2006:28
Föreläggande att förse fartygsmotorer med katalytisk avgasrening ----- En miljönämnd hade förelagt några rederier att se till att samtliga huvud- och hjälpmotorer på fartyg som respektive rederi utnyttjade i sin färjetrafik inom ett hamnområde skulle vara utrustade med selektiv katalytisk avgasrening. Vissa fartyg förde svensk och andra utländsk flagg. Miljööverdomstolen (MÖD) fann till skillnad mot underinstanserna inte något hinder för ett tillsynsingripande av miljönämnden och förelade rederierna att installera rening i enlighet med miljönämndens yrkande. MÖD fann bland annat följande. Färjetrafiken utgör inte miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalkens definition. Miljönämnden har dock ett ansvar för tillsyn av hälsoskyddet inom kommunen som inte enbart gäller miljöfarliga verksamheter. Internationell rätt innebär i detta fall inte hinder för en kuststat att med rättsliga medel ingripa mot ett utländskt fartyg som anlöper svensk hamn om det är nödvändigt för att säkerställa efterlevnaden av kuststatens miljölagstiftning. Föreskrifter enligt lagen om åtgärder mot förorening från fartyg hindrar inte att det ställs stängare krav på grund av miljöbalkens regler när det gäller begränsning av utsläpp av kväveoxider från fartygsmotorer. Sjöfartsverkets befogenhet som tillsynsmyndighet enligt lagen om föroreningar från fartyg begränsar inte den kommunala nämndens befogenhet som tillsynsmyndighet enligt miljöbalken. Enligt MÖD var ett tillsynsingripande i detta fall befogat eftersom miljökvalitetsnormen för kvävedioxid riskerade att överskridas i kommunen samtidigt som färjetrafikens utsläpp inte var obetydliga och deras bidrag till kvävedioxidhalterna inte försumbara.
4 § förordningen (2001:527) om miljökvalitetsnormer för utomhusluft
2 kap. 3 § och 7 §, 9 kap. 1 §, 26 kap. 3 § och 9 § miljöbalken (1998:808)
Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982 (UNCLOS)
Annex VI i 1973 och 1978 års internationella konvention om förhindrande av havsförorening från fartyg (MARPOL 73/78)
Lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg
Sjöfartsverkets föreskrifter och allmänna råd (SJÖFS 2005:8) om åtgärder mot förorening från fartyg
Sjöfartsverkets föreskrifter och allmänna råd (SJÖFS 2005:8) om åtgärder mot förorening från fartyg
Internationell sjöfart Öresund Linjetrafik UNCLOS Helsingborg MARPOL HH-Ferries Sundbussarna
M 3553-05
Miljööverdomstolen
2006-05-22
MÖD 2006:27
Tillstånd till enskild avloppsanläggning ----- Kommunen hade avslagit en ansökan om att få installera en avloppsanläggning med avledande av avloppet inklusive WC till en sluten tank. Efter överklagande lämnade miljödomstolen tillstånd. Miljööverdomstolen (MÖD) upphävde domen och fastställde kommunens beslut. MÖD uttalade att vid prövning av installation av vattentoalett bör förhållandena inom det större område i vilket fastigheten ingår läggas till grund för prövningen och inte de specifika förhållandena på fastigheten och anläggningens tekniska utformning. Följden av en generell tillståndsgivning inom det givna området måste beaktas. Att transportera avloppsvatten i slutna tankar sju mil till en behandlingsanläggning är inte en miljömässigt långsiktigt hållbar avloppslösning. Fastighetsägarna inom fritidshusområdet bör i avvaktan på en gemensam avloppsanläggning använda mer miljöanpassade avloppslösningar än vattentoalett med sluten tank.
RÅ 1994 ref. 59
2 kap. 3 § och 9 kap. 7 § miljöbalken (1998:808)
13 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd
T 2303-05
Högsta domstolen
2006-05-19
NJA 2006 s. 310
NJA 2006:35
Villkor i tillstånd enligt miljöbalken om att verksamhetsutövaren i produktionen inte får använda sådana råvaror eller insatskemikalier för vilka det saknas dokumenterad kunskap om risken för vissa olägenheter för hälsa och miljön har ansetts inte vara godtagbart bl.a. från rättssäkerhetssynpunkt med hänsyn till att det inte av villkoret framgår hur djupgående kunskaper som krävs eller hur de skall vara dokumenterade.
NJA 2006 s. 188
2 kap. 2 §, 22 kap. 25 §, 24 kap. 3 § första stycket 2, 29 kap. 4 § miljöbalken (1998:808)