Rättsfall baserat på valda nyckelord.
T 351-90
Högsta domstolen
1991-06-18
NJA 1991 s. 370
NJA 1991:59
Fråga om beviskrav i mål om underhållsbidrag till barn.
NJA 1983 s. 573
7 kap. 1 § föräldrabalken (1949:381)
T 342-88
Högsta domstolen
1991-05-15
NJA 1991 s. 316
NJA 1991:51
Fråga huruvida förutsättning föreligger för tillämpning av de särskilda bestämmelserna i 7 kap 19 § FB om fördelning av rättegångskostnaderna i mål om underhåll till barn.
NJA 1982 s. 376
7 kap. 19 § föräldrabalken (1949:381)
18 kap. 1 § rättegångsbalken (1942:740)
18 kap. 4 § rättegångsbalken (1942:740)
T 150-90
Högsta domstolen
1991-01-24
NJA 1991 s. 40
NJA 1991:7
Underhållsskyldighet till barn har fastställts med hänsyn till den underhållsskyldiges verkliga förvärvsförmåga, med bortseende från aktuell, lägre inkomst. Den bidragsskyldige, som haft osedvanligt låg bostadskostnad, har ansetts böra få för boendet förbehålla sig ett högre belopp motsvarande den genomsnittliga bostadskostnaden enligt socialstyrelsens anvisningar.
7 kap. 3 § första st. föräldrabalken (1949:381)
7 kap. 3 § andra st. föräldrabalken (1949:381)
T 46-90
Högsta domstolen
1990-11-29
NJA 1990 s. 697
NJA 1990:115
Fråga om befrielse från underhållsskyldighet med anledning av den underhållsskyldiges föräldraledighet.
NJA 1981 s. 1215
NJA 1990 s. 495
7 kap. 1 § föräldrabalken (1949:381)
T 526-88
Högsta domstolen
1990-04-18
NJA 1990 s. 495
NJA 1990:78
Makar har efter äktenskapsskillnad gemensam vårdnad om sina två barn, som varaktigt bor hos fadern i den tidigare familjebostaden. För att i bostaden kunna tillbringa två dagar i veckan tillsammans med barnen, som är åtta och elva år, har modern haft en deltidsanställning. Det har ansetts att hon inte har haft ekonomisk förmåga att betala underhållsbidrag för barnen, trots att hon skulle ha haft en sådan förmåga om hon utnyttjat möjlighet till anställning på heltid. 7 kap 1 § 1 st FB.
NJA 1982 s. 133
NJA 1985 s. 768
7 kap. 1 § första st. föräldrabalken (1949:381)