Rättsfall baserat på valda nyckelord.
3263-17
Högsta förvaltningsdomstolen
2017-10-30
HFD 2017 ref. 61
En person som bereds sluten psykiatrisk tvångsvård har under lång tid haft permission från sjukvårds-inrättningen och får behandling i hemmet i form av depå-injektioner av medicin. Den omständigheten att patienten kan förväntas sluta att ta emot behandlingen om tvångsvården upphör, vilket i sin tur kan antas leda till att hennes psykiska tillstånd allvarligt försämras, medför i sig inte att det finns laglig grund för att besluta om fortsatt sluten psykiatrisk tvångsvård.
3 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård
6969-95
Regeringsrätten
1996-06-17
RÅ 1996 ref. 62
Vid beslut om övergång från frivillig psykiatrisk vård till tvångsvård - s.k. konvertering - har ansetts att förutsättningarna för konvertering måste prövas ex officio av länsrätten, alltså oavsett om konverteringsbeslutet överklagas av patienten eller ej. Vidare har ansetts att vid efterföljande prövning endast förutsättningarna för tvångsvård enligt 3 § behöver föreligga vid prövningstillfället för att tvångsvården skall få fortsätta.
Prop. 1990/91:58, s. 123-126, 252-254, 408
Socialstyrelsen följer upp och utvärderar, 1994:2, s. 26-27, 29-31
dir. 1995:140, s. 4, 6.
3 §, 11 §, 12 §, 13 § och 32 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård