Rättsfall baserat på valda nyckelord.
B 991-04
Hovrätten över Skåne och Blekinge
2004-06-28
RH 2004:58
Våldtäkt har inte betraktats som ett s.k. egenhändigt brott utan medgärningsmannaskap har ansetts föreligga avseende våldtäkt som annan handlande utsatt målsäganden för.
Brottsbalken, En kommentar, 6:9 och 23:61
Träskman i Festskrift till Per Henrik Lindblom, 2004, s 675 ff
NJA 2004 s. 231
6 kap. 1 § 1 st. och 23 kap. 4 § brottsbalken (1962:700)
Straffansvar, 2001, s. 127
Allmän kriminalrätt, 2001, s 404
Juridisk Tidskrift 1997-98 s. 507 f
B 9219-03
Svea hovrätt
2004-06-24
RH 2004:76
Makar, som båda vid upprepade tillfällen i den gemensamma bostaden misshandlat fyra minderåriga barn, har inte ansetts ha handlat tillsammans och i samförstånd och sålunda inte dömts i medgärningsmannaskap för den aktuella brottsligheten. Makarna har dock var för sig dömts för grov fridskränkning gentemot vart och ett av barnen.
NJA 1980 s. 606
NJA 1992 s. 474
NJA 2002 s. 489
RH 1996:82
4 kap. 4 a § och 23 kap. 4 § brottsbalken (1962:700)
Tillsammans och i samförstånd - ett nytt begrepp för gärningsmannaskap, Förhandlingarna vid Det 36 nordiska juristmötet i Helsingfors 15-17 augusti 2002, Del I
Straffansvar 2001
Från Malexander till Sambandscentralen - fördelar och farhågor med dömande i medgärningsmannaskap respektive medfrämjandeskap, JT 2002-03 s. 592-611
B 1501-96
Svea hovrätt
1996-08-29
RH 1996:82
Åtal för skadegörelse - bestående i att en 15-årig yngling och hans gängkamrater krossat bl.a. fönsterrutor på sina antagonisters föreningslokal - har bifallits enär gärningen ansågs ha utförts gemensamt och i samförstånd; detta trots att det inte kunnat utrönas vilka de övriga ynglingarna var. Tillika fråga om jämkning av skadestånd.
Prop. 1972:5 s. 169 och 461 f.
NJA 1980 s. 606
RH 1984:31
NJA 1976 s. 121
12 kap. 1 § brottsbalken (1962:700)
23 kap. 4 § brottsbalken (1962:700)
2 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207)
4 uppl. 1993, s. 135 f
Straffansvarets ansvarslära, 1994, s. 106
B 1965-92
Högsta domstolen
1992-07-20
NJA 1992 s. 474
NJA 1992:69
Två män har dömts som gärningsmän för dråp genom knivhugg - mot invändningar om nödvärn och bristande uppsåt att döda - fastän det inte kunnat fastställas vem av dem som utdelat det dödande knivhugget och inte heller att den ene alls använt kniv.
NJA 1968 s. 500
NJA 1975 s. 230
NJA 1975 s. 230
NJA 1977 s. 630
NJA 1980 s. 514
NJA 1980 s. 606
NJA 1985 s. 496
NJA 1986 s. 802
NJA 1990 s. 210
NJA 1990 s. 776
3 kap. 2 § brottsbalken (1962:700)
23 kap. 1 § brottsbalken (1962:700)
23 kap. 4 § brottsbalken (1962:700)
24 kap. 1 § brottsbalken (1962:700)