Rättsfall baserat på valda nyckelord.
2624-23
Högsta förvaltningsdomstolen
2024-03-11
HFD 2024 ref. 17
En person som behöver uppehållstillstånd för att få vistas i Sverige kan anses bosatt här i socialförsäkringsbalkens mening även om vederbörande saknar sådant tillstånd.
4 kap. 3 §, 5 kap. 2 och 12 §§ samt 11 kap. 8 § socialförsäkringsbalken
Socialförsäkring
1487-22
Högsta förvaltningsdomstolen
2023-12-21
HFD 2023 ref. 58
Den omständigheten att en utländsk förmån och svensk föräldrapenning har hänförts till olika sakområden i enlighet med förordning (EG) 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen är inte avgörande för om den utländska förmånen kan anses motsvara svensk föräldrapenning vid tillämpningen av avräkningsbestämmelsen i 12 kap. 33 § socialförsäkringsbalken.
12 kap. 33 § socialförsäkringsbalken (2010:110)
7460-20
Högsta förvaltningsdomstolen
2022-06-30
HFD 2022 ref. 34
Försäkringskassans beslut att återställa felaktigt uttagna föräldrapenningdagar utan att samtidigt kräva återbetalning saknar lagligt stöd
12 kap. 12 § och 108 kap. 2 § socialförsäkringsbalken (2010:110)
5777-15
Högsta förvaltningsdomstolen
2016-12-20
HFD 2016 ref. 86
En förälder till ett kroniskt sjukt barn har inte rätt till tillfällig föräldrapenning vid vård av barnet då barnets anpassade förskola är stängd och kommunen inte erbjuder något lämpligt alternativ.
13 kap. 16 § 1 socialförsäkringsbalken (2010:110)
12227-95
Regeringsrätten
1997-10-28
RÅ 1997 ref. 76
En dagbarnvårdare har haft två barn placerade hemma hos sig kl. 09.00-17.00. Tjänstgöringen har enligt de på kollektivavtal grundade anställningsreglerna räknats som halvtidstjänstgöring. Dagbarnvårdaren har vid tillämpning av 4 kap. 7 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring ansetts inte arbeta mer än hälften av normal arbetstid och har därmed ansetts berättigad till halv föräldrapenning för vård av eget barn.
Prop. 1976/77:117, s. 53
Prop. 1977/78:104, s. 45
Prop. 1984/85:78, s. 60 f. och s. 130.
4 kap. 7 § lagen (1962:381) om allmän försäkring i dess lydelse före den 1 januari 1997