Rättsfall baserat på valda nyckelord.
B 2363-98
Svea hovrätt
1999-03-16
RH 1999:68
Att vid gemensam vårdnad, mot den andra vårdnadshavarens vilja, hålla kvar ett barn på en plats dit barnet rest med båda vårdnadshavarnas samtycke, har inte ansetts vara att bedöma som ett sådant bortförande som är straffbelagt i 7 kap. 4 § första stycket andra meningen brottsbalken. Åtal för egenmäktighet med barn har därför ogillats.
NJA II 1962 s. 201-203.
NJA 1992 s. 566
NJA 1993 s. 277
RH 1993:52
7 kap. 4 § 1 st. brottsbalken (1962:700)
T 4397-92
Högsta domstolen
1995-05-05
NJA 1995 s. 269
NJA 1995:45
Fadern till ett ännu ej ettårigt barn har fällts till ansvar enligt 7 kap 4 § BrB sedan han obehörigen skilt barnet från modern - vårdnadshavaren - och lämnat det i sitt hemland. Handlandet har med hänsyn till vissa angivna omständigheter ansetts i betydande grad ha varit riktat mot modern. Fadern har förpliktats utge skadestånd till modern för personskada, i form av psykiska problem, som handlandet förorsakat henne.
5 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207)
7 kap. 4 § brottsbalken (1962:700)
B 1705-93
Högsta domstolen
1993-06-15
NJA 1993 s. 277
NJA 1993:58
Sedan ett barn bortförts av fadern och denne på grund härav dömts för egenmäktighet med barn har han åter dömts för sådant brott på den grunden att han vägrat uppge vem som hade hand om barnet. Fråga, när barnet alltjämt ej kommit till rätta, om fadern på nytt skall anses ha gjort sig skyldig till egenmäktighet med barn genom underlåtenhet att lämna uppgifter. Tillika fråga om bevisningen för att fadern skall ha kunnat lämna uppgifter av betydelse.
Den bortförda dottern
NJA 1991 s. 241
NJA 1992 s. 566
7 kap. 4 § första st. brottsbalken (1962:700)
7 kap. 4 § tredje st. brottsbalken (1962:700)
B 2683-92
Högsta domstolen
1993-03-29
NJA 1993 s. 128
NJA 1993:26
Modern till ett barn har vägrat efterkomma domstols avgörande om vårdnadens överflyttande från modern till fadern. Såsom skäl för sin vägran har hon åberopat att fadern tidigare förgripit sig mot barnet sexuellt och att risk förelåg för att detta skulle upprepas. I mål mot modern om ansvar för egenmäktighet med barn har modern gjort gällande straffrihet till följd av nöd. Fråga i målet om betydelsen av att invändningen om incest prövats i vårdnadsmålet och befunnits vara ogrundad.
7 kap. 4 § första st. brottsbalken (1962:700)
24 kap. 4 § brottsbalken (1962:700)
B 2977-92
Högsta domstolen
1992-09-28
NJA 1992 s. 566
NJA 1992:85
Fråga om den som tidigare dömts för egenmäktighet med barn jämlikt 7 kap 4 § BrB ånyo kan dömas för detta brott genom att fortsätta att undanhålla barnet från vårdnadshavaren.
NJA 1991 s. 241
7 kap. 4 § brottsbalken (1962:700)