Alla rättsfall som refererar till Konkurslag (1987:672).
Ö 331-93
Hovrätten över Skåne och Blekinge
1993-03-05
RH 1993:44
Kravet i 2 kap. 9 § konkurslagen att skulden skall vara förfallen har inte ansetts uppfyllt när lån sagts upp till betalning i betalningsanmaningen.
Prop. 1975:6, s. 58
2 kap. 9 § konkurslagen (1987:672)
Konkurslagen del 1, s. 47
Ö 723-93
Svea hovrätt
1993-02-23
RH 1993:88
Reglerna i 2 kap. 9 § första stycket konkurslagen har ansetts innebära att borgenärs ansökan om gäldenärens försättande i konkurs måste göras inom fyra veckor från den dag då betalningsanmaningen delgavs gäldenären.
Prop. 1975:6, s. 161
RSV:s publikation Konkurs & Ackord, 3 uppl. 1989, s. 38
2 kap. 9 § konkurslagen (1987:672)
1 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid
T 233-91
Göta hovrätt
1993-02-18
RH 1993:135
Fråga om beviskravet i mål angående separationsrätt i konkurs.
SvJT 1987 s. 484 (Göransson)
SvJT 1988 s. 224 (Håstad)
3 kap. 3 § första stycket konkurslagen (1987:672)
Traditionsprincipen, s. 382 ff och s. 634 ff
Kreditsäkerhet i lös egendom/Sakrättsliga spörsmål, s. 304 f, s. 436 ff och s. 586 f
Sakrätt avseende lös egendom, 4uppl., s. 91 och s. 340
Finansiell leasing, s. 298 ff
Separationsrätt, s. 19 ff och s. 46 ff
Ställningsfullmakt och bulvanskap, s. 288 ff och s. 296 ff
Ö 1742-90
Högsta domstolen
1993-02-10
NJA 1993 s. 22
NJA 1993:5
En arbetsgivare har försummat att betala ut lön till en arbetstagare som därför sagt upp anställningen. Vid beräkning av skadestånd åt arbetstagaren enligt lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs har hänsyn tagits till att arbetsgivaren kunnat säga upp anställningen på saklig grund.
5 kap. 2 § första st. konkurslagen (1987:672)
Ö 4881-92
Svea hovrätt
1993-01-15
RH 1993:99
Enligt avtalsvillkor i skuldebrev äger borgenären säga upp krediten till betalning om borgenären bedömer att ställd säkerhet inte längre är betryggande. I mål om gäldenärens försättande i konkurs enligt 2 kap. 9 § konkurslagen har gäldenären invänt bl.a. att villkoret är oskäligt. Invändningen har ansetts sakna rimligt fog vid bedömningen av om borgenärens fordran är klar och förfallen.
RH 1992:59
2 kap. 9 § första stycket konkurslagen (1987:672)