(Översättning) Avtal mellan Sverige och Tanzania för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet Konungariket Sveriges regering och Den Förenade Republiken Tanzanias regering har, föranledda av önskan att ingå ett avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet, överenskommit om följande bestämmelser: Artikel 1 Personer som omfattas av avtalet Detta avtal tillämpas på personer som har hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda staterna. Artikel 2 Skatter som omfattas av avtalet 1. Detta avtal tillämpas på skatter på inkomst och förmögenhet, som uttages av envar av de avtalsslutande staterna, dess politiska underavdelningar eller lokala myndigheter, oberoende av sättet på vilket skatterna uttages. 2. Med skatter på inkomst och förmögenhet förstås alla skatter, som utgår på inkomst eller förmögenhet i dess helhet eller på delar av inkomst eller förmögenhet, däri inbegripna skatter på vinst genom överlåtelse av lös eller fast egendom samt skatter på värdestegring. 3. De för närvarande utgående skatter, på vilka avtalet tillämpas är: a) Beträffande Sverige: 1) Den statliga inkomstskatten, sjömansskatten och kupongskatten däri inbegripna; 2) ersättningsskatten och utskiftningsskatten; 3) bevillningsavgiften för vissa offentliga föreställningar; 4) den kommunala inkomstskatten; samt 5) den statliga förmögenhetsskatten; (i det följande benämnda "svensk skatt"). b) Beträffande Tanzania: Inkomstskatten och varje annan skatt som enligt inkomstskattelagen ("Income Tax Act") anses som en inkomstskatt (i det följande benämnda "tanzanisk skatt"). 4. Detta avtal tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag, som efter undertecknandet av avtalet uttages vid sidan av eller i stället för de ovannämnda skatterna. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall meddela varandra de väsentliga ändringar som skett i respektive skattelagstiftning. Artikel 3 Allmänna definitioner 1. Där icke sammanhanget föranleder annat, har i detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse: a) Uttrycket "Sverige" åsyftar Konungariket Sverige och inbegriper varje utanför Sveriges territorialvatten beläget område, inom vilket Sverige enligt svensk lag och i överensstämmelse med folkrättens allmänna regler äger utöva sina rättigheter med avseende på utforskandet och utnyttjandet av naturtillgångarna på havsbottnen eller i dennas underlag. b) Uttrycket "Tanzania" åsyftar Den Förenade Republiken Tanzania och inbegriper varje utanför Tanzanias territorialvatten beläget område som, i överensstämmelse med folkrättens allmänna regler, enligt Tanzanias lagstiftning om kontinentalsockeln angivits eller kan komma att anges såsom ett område inom vilket Tanzania äger utöva sina suveräna rättigheter med avseende på utforskandet och utnyttjandet av naturtillgångar. c) Uttrycken "en avtalsslutande stat" och "den andra avtalsslutande staten" åsyftar Sverige eller Tanzania, alltefter som sammanhanget kräver. d) Uttrycket "person" inbegriper en fysisk person, bolag och varje annan sammanslutning av personer. e) Uttrycket "bolag" åsyftar varje slag av juridisk person eller varje subjekt som i beskattningshänseende behandlas såsom juridisk person. f) Uttrycken "företag i en avtalsslutande stat" och "företag i den andra avtalsslutande staten" åsyftar ett företag som bedrives av person med hemvist i en avtalsslutande stat, respektive ett företag, som bedrives av person med hemvist i den andra avtalsslutande staten. g) Uttrycket "behörig myndighet" åsyftar, i Sverige, finansministern eller hans befullmäktigade ombud, och i Tanzania, finansministern eller hans befullmäktigade ombud. h) Uttrycket "medborgare" åsyftar: 1) fysisk person, som är medborgare i en avtalsslutande stat; 2) juridisk person och annan sammanslutning, som bildats enligt gällande lagstiftning i en avtalsslutande stat. i) Uttrycket "internationell trafik" åsyftar varje transport utförd av fartyg eller luftfartyg, som användes av företag som har sin verkliga ledning i en avtalsslutande stat, utom då transporten sker uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten. 2. Då en avtalsslutande stat tillämpar detta avtal anses, såvida icke sammanhanget föranleder annat, varje däri förekommande uttryck, vars innebörd icke angivits särskilt, ha den betydelse, som uttrycket har enligt den statens lagstiftning rörande sådana skatter, som omfattas av avtalet. Artikel 4 Skatterättsligt hemvist 1. Vid tillämpningen av detta avtal förstås med uttrycket "person med hemvist i en avtalsslutande stat" varje person, som enligt lagstiftningen i denna stat är skattskyldig där på grund av hemvist, bosättning, plats för företagsledning eller varje annan liknande omständighet. Uttrycket inbegriper dock icke en person som är skattskyldig i denna avtalsslutande stat endast för inkomst från källa i denna stat eller förmögenhet belägen där. 2. Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, fastställes hans hemvist enligt följande regler: a) Han anses ha hemvist i den avtalsslutande stat där han har ett hem som stadigvarande står till hans förfogande. Om han har ett sådant hem i båda avtalsslutande staterna, anses han ha hemvist i den avtalsslutande stat, med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena). b) Om det icke kan avgöras i vilken avtalsslutande stat han har centrum för sina levnadsintressen eller om han icke i någondera avtalsslutande staten har ett hem som stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist i den avtalsslutande stat, där han stadigvarande vistas. c) Om han stadigvarande vistas i båda avtalsslutande staterna eller om han icke vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist i den avtalsslutande stat där han är medborgare. d) Om han är medborgare i båda avtalsslutande staterna eller om han icke är medborgare i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna frågan genom överenskommelse. 3. Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 person, som ej är fysisk person, har hemvist i båda avtalsslutande staterna, anses personen i fråga ha hemvist i den avtalsslutande stat där den har sin verkliga ledning. Artikel 5 Fast driftställe 1. Vid tillämpningen av detta avtal förstås med uttrycket "fast driftställe" en stadigvarande affärsanordning, där företagets verksamhet helt eller delvis utövas. 2. Uttrycket "fast driftställe" innefattar särskilt: a) plats för företagsledning, b) filial, c) kontor, d) fabrik, e) verkstad, f) gruva, oljekälla, stenbrott eller annan plats för utnyttjandet av naturtillgång, samt g) plats för byggnads-, anläggnings- eller installationsarbete som varar mer än sex månader. 3. Uttrycket "fast driftställe" anses icke innefatta: a) användningen av anordningar, avsedda uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande av företaget tillhöriga varor, b) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager, avsett uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande, c) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager, avsett uteslutande för bearbetning eller förädling genom annat företags försorg, d) innehavet av stadigvarande affärsanordning, avsedd uteslutande för inköp av varor eller införskaffande av upplysningar för företagets räkning, e) innehavet av stadigvarande affärsanordning, avsedd uteslutande för att för företagets räkning ombesörja reklam, meddela upplysningar, bedriva vetenskaplig forskning eller utöva liknande verksamhet, som är av förberedande eller biträdande art. 4. Person som är verksam i en avtalsslutande stat för företag i den andra avtalsslutande staten - härunder inbegripes icke sådan oberoende representant som avses i punkt 5 - behandlas såsom ett fast driftställe i den förstnämnda staten, om han innehar och i denna förstnämnda stat regelbundet använder en fullmakt att sluta avtal i företagets namn samt verksamheten icke begränsas till inköp av varor för företagets räkning. 5. Företag i en avtalsslutande stat anses icke ha haft driftställe i den andra avtalsslutande staten endast på den grund att företaget uppehåller affärsförbindelser i denna andra stat genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, under förutsättning att sådan person därvid utövar sin vanliga affärsverksamhet. 6. Den omständigheten att ett bolag med hemvist i en avtalsslutande stat kontrollerar eller kontrolleras av ett bolag med hemvist i den andra avtalsslutande staten eller ett bolag som utövar affärsverksamhet i denna andra stat (antingen genom fast driftställe eller på annat sätt), medför icke i och för sig att någotdera bolaget betraktas såsom fast driftställe för det andra bolaget. Artikel 6 Fastighet 1. Inkomst av fastighet, däri inbegripet inkomst av lantbruk eller skogsbruk, får beskattas i den avtalsslutande stat, där fastigheten är belägen. 2.a) Där icke bestämmelserna i punkt b) föranleder annat, har uttrycket "fastighet" den betydelse som uttrycket har enligt gällande lagar i den stat, där fastigheten i fråga är belägen. b) Uttrycket inbegriper dock alltid egendom som utgör tillbehör till fastighet, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka föreskrifterna i allmän lag angående fastigheter är tillämpliga, nyttjanderätt till fastighet samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja gruva, källa eller annan naturtillgång. Fartyg, båtar och luftfartyg anses icke som fastighet. 3. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas på inkomst, som förvärvas genom omedelbart brukande, genom uthyrning eller genom annan användning av fastighet. 4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 3 tillämpas även på inkomst av fastighet som tillhör företag och på inkomst av fastighet som användes vid utövande av fritt yrke. Artikel 7 Rörelse 1. Inkomst av rörelse, som förvärvas av företag i en avtalsslutande stat, beskattas endast i denna stat, såvida icke företaget bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe. Om företaget bedriver rörelse på nyss angivet sätt, får företagets inkomst beskattas i den andra avtalsslutande staten men endast så stor del därav, som är hänförlig till det fasta driftstället. 2. Om företag i en avtalsslutande stat bedriver rörelse i den andra avtalsslutande staten från där beläget fast driftställe, skall, där icke bestämmelserna i punkt 4 föranleder annat, i vardera avtalsslutande staten till det fasta driftstället hänföras den inkomst av rörelse, som det kan antagas att driftstället skulle ha förvärvat, om det varit ett fristående företag, som bedrivit verksamhet av samma eller liknande slag under samma eller liknande villkor och självständigt avslutat affärer med det företag till vilket driftstället hör. 3. Om ett företag i en avtalsslutande stat har fast driftställe i den andra avtalsslutande staten och säljer varor, som är av samma eller liknande slag som de som säljes av det fasta driftstället eller tillhandahåller tjänster, som är av samma eller liknande slag som de som tillhandahålles av det fasta driftstället, kan inkomst av sådan verksamhet anses hänförlig till det fasta driftstället, såvida icke företaget visar att försäljningen eller tillhandahållandet av tjänsterna icke är hänförliga till den vid det fasta driftstället bedrivna verksamheten. 4. Vid bestämmandet av inkomst, som är hänförlig till det fasta driftstället, medges avdrag för kostnader som uppkommit för det fasta driftställets räkning - härunder inbegripna kostnader för företagets ledning och allmänna förvaltning - antingen kostnaderna uppkommit i den avtalsslutande stat, där det fasta driftstället är beläget, eller annorstädes. Dessa bestämmelser omfattar emellertid icke sådana kostnader som enligt lagen i sistnämnda stat icke hade varit avdragsgilla för ett fristående företag i den staten. 5. I den mån inkomst hänförlig till fast driftställe brukat bestämmas i en avtalsslutande stat på grundval av en fördelning av företagets hela inkomst på de olika delarna av företaget, skall bestämmelserna i punkt 2 icke hindra att i denna avtalsslutande stat den skattepliktiga inkomsten bestämmes genom ett sådant förfarande. Förfarandet skall dock vara sådant att resultatet står i överensstämmelse med de i denna artikel angivna principerna. 6. Inkomst anses icke hänförlig till fast driftställe endast av den anledningen att varor inköpes genom det fasta driftställets försorg för företagets räkning. 7. Vid tillämpningen av föregående punkter bestämmes inkomst som är hänförlig till det fasta driftstället genom samma förfarande år från år, såvida icke särskilda förhållanden föranleder annat. 8. Ingår i rörelseinkomsten inkomstslag, som behandlas särskilt i andra artiklar av detta avtal, beröres bestämmelserna i dessa artiklar icke av reglerna i förevarande artikel. Artikel 8 Luftfart och sjöfart 1. Inkomst som förvärvas av ett företag i en avtalsslutande stat genom utövande av luftfart i internationell trafik beskattas endast i den avtalsslutande stat där företaget har sin verkliga ledning. 2. Inkomst som förvärvas av ett företag i en avtalsslutande stat genom utövande av sjöfart i internationell trafik får beskattas i båda avtalsslutande staterna enligt vardera statens lagstiftning. 3. Om ett företag i en avtalsslutande stat förvärvar inkomst som avses i punkt 2 genom verksamhet i den andra avtalsslutande staten, gäller följande: a) Inkomsten skall anses icke överstiga ett belopp motsvarande 5 procent av företagets bruttointäkter genom befordran av passagerare eller gods som tagits ombord i denna andra stat; b) den skatt som uttages på inkomsten i denna andra stat skall nedsättas med 50 procent. 4. Bestämmelserna i punkt 1 tillämpas även beträffande inkomst som förvärvas genom deltagande i en pool, ett gemensamt företag eller i en internationell trafikorganisation. Artikel 9 Företag med intressegemenskap I fall då a) ett företag i en avtalsslutande stat direkt eller indirekt deltager i ledningen eller övervakningen av ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i detta företags kapital, eller b) samma personer direkt eller indirekt deltager i ledningen eller övervakningen av såväl ett företag i en avtalsslutande stat som ett företag i den andra avtalsslutande staten eller äger del i båda dessa företags kapital, iakttages följande. Om mellan företagen i fråga om handel eller andra ekonomiska förbindelser avtalas eller föreskrives villkor, som avviker från dem som skulle ha avtalats mellan av varandra oberoende företag, får alla inkomster, som utan sådana villkor skulle ha tillkommit det ena företaget men som på grund av villkoren i fråga icke tillkommit detta företag, inräknas i detta företags inkomst och beskattas i överensstämmelse därmed. Artikel 10 Utdelning 1. Utdelning från bolag med hemvist i en avtalsslutande stat till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i denna andra stat. 2. Utdelningen får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat, där bolaget som betalar utdelningen har hemvist, i enlighet med lagstiftningen i denna stat, men skatten får icke överstiga: a) 15 procent av utdelningens bruttobelopp om mottagaren är ett bolag som under minst sex månader omedelbart före dagen för utbetalning av utdelningen äger minst 25 procent av röstetalet för aktierna eller andelarna i det utbetalande bolaget, b) 25 procent av utdelningens bruttobelopp i alla övriga fall. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall träffa överenskommelse om sättet för genomförandet av denna begränsning. Bestämmelserna i denna punkt berör icke bolagets beskattning för vinst av vilken utdelningen betalas. 3. Med uttrycket "utdelning" förstås i denna artikel inkomst av aktier eller andra rättigheter, fordringar ej inbegripna, med rätt till andel i vinst samt inkomst av andra andelar i bolag eller annan inkomst, som enligt skattelagstiftningen i den stat där det utdelande bolaget har hemvist jämställes med utdelning. 4. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 är utdelning från bolag med hemvist i Tanzania till bolag med hemvist i Sverige undantagen från beskattning i Sverige i den mån utdelningen enligt svensk lag skulle ha varit undantagen från beskattning om båda bolagen hade varit svenska bolag. Sådan skattebefrielse inträder dock icke med mindre den vinst, av vilken utdelningen utbetalas, i Tanzania underkastats den vanliga inkomstskatt som utgår vid tiden för undertecknandet av detta avtal eller därmed jämförlig inkomstskatt eller den huvudsakliga delen av det utdelande bolagets inkomst direkt eller indirekt härrör från annan verksamhet än förvaltning av värdepapper och därmed likartad egendom samt verksamheten bedrives i Tanzania av det utdelande bolaget eller av bolag, i vilket det äger aktier eller andelar motsvarande minst 25 procent av röstetalet för samtliga aktier eller andelar. 5. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas icke, om mottagaren av utdelningen har hemvist i en avtalsslutande stat och driver rörelse från fast driftställe i den andra avtalsslutande staten, där det utbetalande bolaget har hemvist, eller utövar fritt yrke i denna andra stat från en där belägen stadigvarande anordning samt den andel på grund av vilken utdelningen i fråga betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 15. 6. Om bolag med hemvist i en avtalsslutande stat uppbär inkomst från den andra avtalsslutande staten, får denna andra stat icke påföra någon skatt på utdelning, som bolaget betalar och ej heller någon skatt på bolagets icke utdelade vinst, även om utdelningen eller den icke utdelade vinsten helt eller delvis utgöres av inkomst som uppkommer i denna andra stat. Bestämmelserna i denna punkt hindrar icke denna andra stat att beskatta utdelning, som betalas till personer med hemvist i denna stat, eller utdelning hänförlig till andel som äger verkligt samband med fast driftställe eller stadigvarande anordning som person med hemvist i den förstnämnda staten innehar i den andra staten. Artikel 11 Ränta 1. Ränta, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. 2. Räntan får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat från vilken den härrör i enlighet med denna stats lagstiftning men skatten får icke överstiga 15 procent av räntans belopp. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall träffa överens kommelse om sättet för genomförandet av denna begränsning. 3. Med uttrycket "ränta" förstås i denna artikel inkomst av värdepapper som utfärdats av staten, av obligationer eller debentures, antingen de utfärdats med säkerhet i fastighet eller ej och antingen de medför rätt till andel i vinst eller ej. Uttrycket åsyftar även inkomst av varje annat slags fordran samt all annan inkomst som enligt skattelagstiftningen i den stat från vilken inkomsten härrör jämställes med inkomst av försträckning. 4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas icke, om mottagaren av räntan har hemvist i en avtalsslutande stat och driver rörelse från fast driftställe i den andra avtalsslutande staten, från vilken räntan härrör, eller utövar fritt yrke i denna andra stat från en där belägen stadigvarande anordning samt den fordran för vilken räntan i fråga betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 15. 5. Ränta anses härröra från en avtalsslutande stat, om utbetalaren är denna stat själv, politisk underavdelning, lokal myndighet eller person med hemvist i denna stat. Om den person som betalar räntan, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller ej, innehar fast driftställe i en avtalsslutande stat för vilket upptagits det lån som räntan avser och räntan bestrides av det fasta driftstället, anses dock räntan härröra från den avtalsslutande stat, där det fasta driftstället är beläget. 6. Beträffande sådana fall då särskilda förbindelser mellan utbetalaren och mottagaren eller mellan dem båda och annan person föranleder att det utbetalade räntebeloppet med hänsyn till den skuld, för vilken räntan erlägges, överstiger det belopp som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och mottagaren om sådana förbindelser icke förelegat, gäller bestämmelserna i denna artikel endast för sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal. Artikel 12 Royalty 1. Royalty, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. 2. Royaltyn får emellertid beskattas även i den avtalsslutande stat, från vilken den härrör i enlighet med denna stats lagstiftning men skatten får icke överstiga 20 procent av royaltyns bruttobelopp. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall träffa överenskommelse om sättet för genomförandet av denna begränsning. 3. Med uttrycket "royalty" förstås i denna artikel varje slag av belopp som betalas såsom ersättning för nyttjandet av eller rätten att nyttja upphovsrätt till litterära, konstnärliga eller vetenskapliga verk, biograffilmer, patent, varumärke, mönster eller modell, ritning, hemligt recept eller hemlig fabrikationsmetod samt för nyttjandet av eller rätten att nyttja industriell, kommersiell eller vetenskaplig utrustning eller för upplysningar om erfarenhetsrön av industriell, kommersiell eller vetenskaplig natur. 4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas icke, om mottagaren av royaltyn har hemvist i en avtalsslutande stat och driver rörelse från fast driftställe i den andra avtalsslutande staten, från vilken royaltyn härrör, eller utövar fritt yrke i denna andra stat från en där belägen stadigvarande anordning samt den rättighet eller egendom för vilken royaltyn i fråga betalas äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 15. 5. Royalty anses härröra från en avtalsslutande stat om utbetalaren är denna stat själv, politisk underavdelning, lokal myndighet eller person med hemvist i denna stat. Om den person som betalar royaltyn, antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller ej, innehar fast driftställe i en avtalsslutande stat för vilket rätten eller egendomen, som ger upphov till royaltyn, förvärvats och royaltyn bestrides av det fasta driftstället, anses dock royaltyn härröra från den avtalsslutande stat, där det fasta driftstället är beläget. 6. Beträffande sådana fall, då särskilda förbindelser mellan utbetalaren och mottagaren eller mellan dem båda och annan person föranleder att beloppet av utbetalad royalty med hänsyn till det nyttjande, den rätt, egendom eller upplysning för vilken royaltyn erlägges, överstiger det belopp, som skulle ha avtalats mellan utbetalaren och mottagaren om sådana förbindelser icke förelegat, gäller bestämmelserna i denna artikel endast för sistnämnda belopp. I sådant fall beskattas överskjutande belopp enligt lagstiftningen i vardera avtalsslutande staten med iakttagande av övriga bestämmelser i detta avtal. Artikel 13 Realisationsvinst 1. Vinst genom överlåtelse av sådan fastighet som avses i artikel 6 punkt 2 får beskattas i den avtalsslutande stat, där fastigheten är belägen. 2. Vinst genom överlåtelse av lös egendom hänförlig till tillgångar nedlagda i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, eller av lös egendom hänförlig till stadigvarande anordning för utövande av fritt yrke, vilken en person med hemvist i en avtalsslutande stat har i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. Motsvarande gäller vinst genom överlåtelse av sådant fast driftställe (för sig eller i samband med avyttring av hela företaget) eller sådan stadigvarande anordning. Vinst genom överlåtelse av sådan lös egendom som avses i artikel 23 punkt 3 beskattas emellertid endast i den avtalsslutande stat, där sådan lös egendom beskattas enligt nämnda artikel. 3. Vinst genom överlåtelse av annan än i punkterna 1 och 2 angiven egendom beskattas endast i den avtalsslutande stat där överlåtaren har hemvist. 4. Bestämmelserna i punkt 3 berör icke en avtalsslutande stats rätt att enligt sin egen lagstiftning beskatta sådan vinst genom överlåtelse av varje slag av egendom som förvärvas av en fysisk person som har hemvist i den andra avtalsslutande staten och som har haft hemvist i den förstnämnda avtalsslutande staten under någon del av de senaste sju åren före överlåtelsen. Artikel 14 Ersättning för företagsledning eller utövande av fritt yrke 1. Ersättning för företagsledning eller utövande av fritt yrke, som härrör från en avtalsslutande stat och som betalas till person med hemvist i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. 2. Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 av artikel 15 får emellertid sådan ersättning för företagsledning eller utövande av fritt yrke beskattas i den avtalsslutande stat från vilken den härrör i enlighet med lagstiftningen i denna stat men skatten får icke överstiga 20 procent av ersättningens bruttobelopp. 3. Med uttrycket "ersättning för företagsledning eller utövande av fritt yrke" förstås i denna artikel varje slag av betalning till person, som icke är anställd hos utbetalaren, såsom ersättning för tjänster i dennes egenskap av företagsledare, tekniker, konsult eller annan yrkesutövare. 4. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 tillämpas icke, om mottagaren av ersättningen har hemvist i en avtalsslutande stat och driver rörelse från fast driftställe i den andra avtalsslutande staten, från vilken ersättningen härrör eller utövar fritt yrke i denna andra stat från en där belägen stadigvarande anordning samt ersättningen äger verkligt samband med det fasta driftstället eller den stadigvarande anordningen. I sådant fall tillämpas bestämmelserna i artikel 7 respektive artikel 15. 5. Ersättning för företagsledning eller utövande av fritt yrke anses härröra från en avtalsslutande stat då utbetalaren är staten själv, politisk underavdelning, lokal myndighet eller person med hemvist i denna stat. Om den person som betalar ersättningen - antingen han har hemvist i en avtalsslutande stat eller ej - har fast driftställe i en avtalsslutande stat, till vilket skyldigheten att betala ersättningen är knuten och ersättningen bestrides av det fasta driftstället, anses dock ersättningen härröra från den avtalsslutande stat, där det fasta driftstället är beläget. Artikel 15 Fritt yrke 1. Där icke bestämmelserna i artikel 14 föranleder annat, beskattas inkomst, som förvärvas av person med hemvist i en avtalsslutande stat genom utövande av fritt yrke eller annan därmed jämförbar självständig verksamhet, endast i denna stat, såvida han icke i den andra avtalsslutande staten har en stadigvarande anordning, som regelmässigt står till hans förfogande för utövandet av verksamheten. Om han har en sådan stadigvarande anordning, får inkomsten beskattas i denna andra avtalsslutande stat men endast så stor del därav som är hänförlig till denna anordning. 2. Uttrycket "fritt yrke" inbegriper särskilt självständig vetenskaplig, litterär och konstnärlig verksamhet, uppfostrings- och undervisningsverksamhet samt sådan självständig verksamhet som utövas av läkare, advokater, ingenjörer, arkitekter, tandläkare och revisorer Här saknas artiklarna 16-30