31 kap. Om rättegångskostnad
10 § Om en dom överklagas, ska skyldigheten att ersätta rättegångskostnader i en högre rätt bestämmas med hänsyn till rättegången där. Den högre rättens dom ska anses som fällande endast om - den tilltalade döms till en påföljd som är att anse som svårare än den som den lägre rätten har dömt till, - den högre rätten finner att den tilltalade har begått det brott som han eller hon har frikänts från av den lägre rätten, eller - den tilltalades överklagande inte leder till någon ändring i den lägre rättens dom. Bestämmelsen i 3 § ska avse det fall att målsäganden utan skäl har förorsakat att den lägre rättens dom har överklagats av åklagaren. Bestämmelserna om begränsning av ersättningsskyldighet i 1 § tredje stycket gäller inte för kostnader i den högre rätten, om den tilltalades överklagande förfaller på grund av att han eller hon uteblir från en huvudförhandling eller inte följer ett föreläggande att infinna sig personligen. Om ett beslut överklagas särskilt, ska detta kapitel tillämpas i fråga om rättegångskostnader i en högre rätt. Om ett mål återförvisas, ska frågan om kostnaderna i den högre rätten prövas i samband med målet efter att det har återupptagits. Lag (2024:58).