3 kap. Om rätt till gemensamt bete och om betesreglering.
19 § Nyttjades område, som betesreglering avser, före den 1 januari 1933 enligt rådande sedvana i orten stadigvarande till bete för fastighet, vartill ej hör del i området eller på grund av servitut betesrätt därå; kan å fastigheten skäligen vinterfödas minst ett större hemdjur och finnes, att nödig betesmark ej kan anordnas å fastigheten utan oskälig kostnad eller olägenhet för dess brukande, men att dess betesbehov kan, sedan erforderliga upplåtelser enligt 14 och 18 §§ ägt rum, lämpligen tillgodoses genom upplåtelse av betesmark å området, skall vid regleringen från fastighet, varå sådan mark är att tillgå, upplåtas vad för ändamålet erfordras. Fastighet, för vilken behovet av betesmark prövas vara större än för annan, äge företräde till erhållande av upplåtelse enligt första stycket. I fråga om upplåtelse, som nu sagts, skola bestämmelserna i 14 § andra och tredje styckena samt 15--17 §§ äga tillämpning.