B 11857-17
Svea hovrätt
2018-09-18
RH 2018:22
Åklagaren yrkade ansvar för grovt ocker under påstående, att den tilltalade hade utnyttjat målsägandens oförstånd genom att påverka och förmå målsäganden att utställa en fullmakt som gav honom rätt att disponera över målsägandens banktillgångar och att den tilltalade därefter med stöd av fullmakten vidtagit olika transaktioner varigenom han tillgodogjort sig dessa tillgångar. Hovrätten fann att åtalet för ocker inte kunde bifallas då de vidtagna transaktionerna skett utan utnyttjande av målsägandens oförstånd. Då hovrätten vidare fann att förutsättningar saknades för att pröva om gärningspåståendet innefattade något annat brott, ogillades åtalet.
Europadomstolens domar i målen Pélissier och Sassi mot Frankrike, dom 1999-03-25, och IH m.fl. mot Österrike, dom 2006-04-20, jfr NJA 2004 s. 757
Stefan Lindskogs särskilda yttrande i NJA 2011 s. 524, p. 6 och 8
NJA 2013 s. 1130
9 kap. 5 § första och tredje styckena brottsbalken (1962:700)