Mätning av föroreningar i utsläpp till luft
43 § Mätningar av utsläpp till luft från en förbränningsanläggning ska 1. i fråga om stoft, totalt organiskt kol, väteklorid, vätefluorid, svavel-dioxid, kväveoxider och kolmonoxid göras kontinuerligt, och 2. i fråga om kvicksilver, kadmium, tallium, antimon, arsenik, bly, krom, kobolt, koppar, mangan, nickel, vanadin, dioxiner och furaner göras minst en gång var tredje månad under anläggningens tolv första driftmånader och därefter minst två gånger per år. Trots första stycket 1 behöver mätningar av vätefluorid inte göras kontinuerligt, om sådana behandlingssteg används som säkerställer att begränsningsvärdet för utsläpp av väteklorid följs och utsläpp av vätefluorid i stället mäts periodiskt enligt det som gäller för de föroreningar som anges i första stycket 2. Förordning (2019:640).