Skador på arter och livsmiljöer
6 § Bedömningen av en skadas effekt på en arts eller livsmiljös bevarandestatus enligt 4 § ska i den utsträckning det är möjligt göras med hjälp av mätbara uppgifter om 1. antalet individer, deras täthet eller utbredningsområde, 2. de skadade enskilda individernas eller det skadade områdets funktion i förhållande till bevarandet av arten eller livsmiljön, med utgångspunkt från artens eller livsmiljöns sällsynthet och dess naturliga utbredning inom skadeplatsens närområde, Sveriges territorium och den del av Europeiska unionens medlemsstaters territorier som omfattas av EUF-fördraget, 3. artens livskraft och förmåga till förökning eller livsmiljöns förmåga till återbildning, och 4. förmågan hos arten eller livsmiljön att, kort tid efter det att skadan har uppstått, återhämta sig utan avhjälpandeåtgärder till ett tillstånd som endast genom artens eller livsmiljöns egen dynamik leder till en bevarandestatus som är minst lika god som innan skadan uppstod. Förordning (2010:1198).