Alla rättsfall som refererar till Miljöbalk (1998:808).
M 7488-06
Miljööverdomstolen
2007-09-04
MÖD 2007:22
Föreläggande att ta bort inredning ur sjöbod ----- En sjöbod hade fått strandskyddsdispens såsom en förrådsbyggnad. Enligt Miljööverdomstolen (MÖD) hade sjöboden utformats på ett sådant sätt att den kunde tillgodose ett väsentligt annat ändamål - fritidsboende - än vad dispensen avsåg. För att inte strida mot strandskyddets syfte förordnade MÖD att isolering, invändig väggpanel samt glasade dörrpartier skulle avlägsnas från sjöboden.
7 kap. 16 § 2 st. miljöbalken (1998:808)
M 2849-07
Miljööverdomstolen
2007-08-27
MÖD 2007:34
Tillstånd till produktion av träkol ----- Ett bolag hade under lång tid släppt ut kondensatvatten till en s.k. naturdamm. Vid tillståndsprövningen ansåg miljödomstolen att efterbehandling av dammen inte skulle omfattas av prövningen utan skulle tas upp av tillsynsmyndigheten med stöd av bestämmelserna i 10 kap. miljöbalken. Miljööverdomstolen fann däremot att frågan om efterbehandling av dammen borde avgöras inom ramen för den aktuella tillståndprövningen. Varken det faktum att utsläppen till dammen skulle komma att upphöra eller att dammen förorenats även av andra verksamhetsutövare gav anledning till annan bedömning. Efterbehandlingsfrågan sköts upp under en prövotid.
MÖD 2007:14 (M 3455-06)
10 kap. 2 § och 22 kap. 25 § 1 st. 10 miljöbalken (1998:808)
M 7240-06
Miljööverdomstolen
2007-06-29
MÖD 2007:21
Fråga om förutsättningar att medge generell dispens från gränsvärden i Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2004:10) om deponering, kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid anläggningar för deponering av avfall ----- En miljödomstol meddelade tillstånd att deponera avfall med lakningsvärden som var tre gånger högre än de gränsvärden som angavs i Naturvårdsverkets föreskrifter. Miljööverdomstolen ansåg att domstolen visserligen hade haft behörighet att pröva frågan om dispens från föreskrivna gränsvärden, däremot inte att medge en generell dispens för alla gränsvärden i Naturvårdsverkets föreskrifter. Villkoret upphävdes.
MÖD 2001:4 (M 1097-00)
7 kap. 28 a § och 21 kap. 3 § miljöbalken (1998:808)
15 § och 15 a § förordningen (2001:512) om deponering av avfall
35 a §, 35 b § och 35 c § Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2004:10) om deponering, kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid anläggningar för deponering av avfall
Rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall. Ändrad genom Rådets beslut 2003/33/EG och förordning (EG) nr 1882/2003
Rådets beslut 2003/33/EG av den 19 december 2002 om kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid avfallsdeponier i enlighet med artikel 16 i, och bilaga II till, direktiv 1999/31/EG
35 a §, 35 b § och 35 c § Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2004:10) om deponering, kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid anläggningar för deponering av avfall
M 2536-06
Miljööverdomstolen
2007-06-25
MÖD 2007:19
Strandskyddsdispens för en musselodling ----- En länsstyrelse hade medgett strandskyddsdispens för en musselodling. Klaganden yrkade att dispens inte skulle medges och angav som grund att musselodlingen stred mot EG-direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse. Miljööverdomstolen fann att musselodlingen redan omfattades av ett tillstånd till rening av avloppsvatten och att frågan därigenom redan var rättskraftigt avgjord. Underinstansernas avgöranden undanröjdes.
MÖD 2004:10 (M 487-04)
MÖD 2005:34 (M 6359-04)
7 kap. 16 § 4 och 17 § 1 st. 2, 22 kap. 25 § 3 st. samt 24 kap. 1 § miljöbalken (1998:808)
Rådets direktiv 1991/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse
M 5622-05
Miljööverdomstolen
2007-06-21
MÖD 2007:49
Skadestånd för utläggande av stenrevlar i en å ----- Fiskeriverket skulle enligt en överenskommelse besluta om fiskefrämjande åtgärder i en å. Förslag till biotopfrämjande åtgärder utarbetades och en fiskeklubb fick i uppdrag av en samrådsgrupp att utföra åtgärderna. Betalning skedde genom att klubben fick fiskeavgiftsmedel. Fråga uppstod om Fiskeriverket, fiskeklubben eller samrådsgruppen var ansvarig för skada orsakad av ett antal utlagda stenrevlar. Miljööverdomstolen (MÖD) fann att eftersom fiskeklubben själv inte tagit något initiativ genom att föreslå åtgärderna eller för att utverka medel för dessa var klubben mer att likna vid en entreprenör som åtagit sig utföra arbete mot betalning. Ansvaret kunde därför enligt MÖD inte ligga på fiskeklubben. Samrådsgruppen var endast rådgivande till Fiskeriverket. Därmed ansågs Staten ersättningsskyldig för de skador som åtgärderna kunde ha orsakat.
7 kap. 2 § 2 lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet
31 kap. miljöbalken (1998:808)