Alla rättsfall som refererar till Miljöbalk (1998:808).
M 8837-06
Miljööverdomstolen
2007-12-21
MÖD 2007:39
Tillsyn över vattenverksamhet ----- Länsstyrelsen förelade med stöd av 26 kap. 9 och 14 §§ ägaren till ett kraftverk att vid vite ta bort en 16 cm bred planka som monterats på skibordet vid dammen till kraftverket för att höja dämningsnivån. Miljödomstolen ansåg att den urminnes hävd som tillkom kraftverksanläggningen också innefattade rätt att reglera vattennivån i dammen. Då länsstyrelsens föreläggande enligt miljödomstolen stod i strid med förbudet i 26 kap. 9 § tredje stycket miljöbalken undanröjdes föreläggandet. Miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade att, även om rätten att vidmakthålla dammanläggningen kunde grundas på urminnes hävd, så kunde åtgärden att genom plankan höja dämningsnivån inte stödjas på urminnes hävd. Då åtgärden inte prövats efter ansökan om tillstånd eller anmälan enligt miljöbalken hade länsstyrelsen enligt MÖD haft fog för föreläggandet och MÖD undanröjde därför miljödomstolens dom och fastställde länsstyrelsens föreläggande.
11 kap. 12 § 1 st. samt 26 kap. 9 § miljöbalken (1998:808)
M 1102-07
Miljööverdomstolen
2007-12-20
MÖD 2007:44
Jäv ----- Vid handläggning av en ansökan om tillstånd till ett minikraftverk befanns ena partens ombud samtidigt inneha ett förordnande som sakkunnig ledamot vid samma miljödomstol. Motparterna anmälde jäv mot domstolens ledamöter vilket ogillades av domstolen. Enligt Miljööverdomstolen kan det förhållandet att en sakkunnig ledamot uppträder som ombud vid den domstol som han eller hon i första hand tillhör medföra tvivel om domstolens objektiva opartiskhet. Om den sakkunniga ledamoten tillåts vara ombud, bör ledamöterna vid den domstolen anses jäviga. Den lösning som rättegångsbalken föreskriver i motsvarande situation, när nämndemän uppträder som ombud, är att ombudet får avträda. Denna bestämmelse bör även tillämpas analogt när det gäller de sakkunniga ledamöterna i miljödomstolarna. Eftersom ombudet inte hade avvisats genom en analog tillämning av 12 kap. 3 § 2 st. rättegångsbalken så var rättens ledamöter förhindrade på grund av jäv att delta i handläggningen av målet. Invändningen om jäv bifölls.
20 kap. 3 §, 4 §, 6 § och 10 § miljöbalken (1998:808)
4 kap. 13 §, 12 kap. 3 § rättegångsbalken (1942:740)
28 § lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder
5 kap. 3 § lagen (1974:371) om rättegång i arbetstvister
1 § förordning (1999:704) om förordnande av sakkunniga ledamöter i miljödomstol
Artikel 6 i europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1994:1219) (Europakonventionen)
M 1352-07
Miljööverdomstolen
2007-12-18
MÖD 2007:56
Villkor för energihushållning ----- Det har som villkor föreskrivits att förbrukningen av energi (elektricitet respektive värme) per ton produkt inte får överskrida vissa värden. Miljööverdomstolen konstaterade att energihushållning har ett egenvärde och att villkoret inte i första hand syftar till att begränsa utsläpp av koldioxid, samt att det i vissa fall kan finnas behov av en reglering av energianvändningen utöver den som uppnås med generella styrmedel.
MÖD 2007:4
MÖD 2008:23
MÖD 2009:17
1 kap. 1 §, 2 kap. 5 § och 7 § samt 16 kap. 2 § miljöbalken (1998:808)
Artikel 3 i Rådets direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnande åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (IPPC-direktivet)
M 1890-07
Miljööverdomstolen
2007-12-17
MÖD 2007:46
Strandskyddsdispens ----- Strandskyddsdispens söktes för uppförande av ett mindre bostadshus för permanentboende. Avsikten var att skapa förutsättningar för att vidmakthålla det enda kvarvarande jordbruket med djurhållning i byn samt att få till stånd ett fungerande generationsboende. Huset skulle ligga mellan en havsvik och en insjö och omfattades därmed av strandskydd från båda dessa strandlinjer. Det ansågs svårt, om inte omöjligt, att hitta en plats för bostadsbebyggelse som inte låg inom strandskyddat område. Mellan det tänkta huset och havsviken fanns vidare ett flertal bostadshus. Med hänsyn till bl.a. detta och då det var fråga om ett starkt enskilt intresse som i detta fall vägde tyngre än de allmänna intressena fann Miljööverdomstolen att det förelåg särskilda skäl att bevilja den ansökta strandskyddsdispensen.
7 kap. 13 §, 14 §, 16 §, 18 §, 25 § och 26 § miljöbalken (1998:808)
M 124-07
Miljööverdomstolen
2007-12-14
MÖD 2007:42
Rättegångsfel ----- Miljödomstolen har i ett mål om ersättning enligt 31 kap. miljöbalken efter avslutad huvudförhandling ex officio inhämtat uppgifter från aktörer som inte varit parter i målet. Uppgifterna har inverkat på målets utgång men har inte kommunicerats med parterna. Miljödomstolens förfarande har inte stöd i miljöbalken, rättegångsbalken eller i expropriationslagen. Ett rättegångsfel som inte utan väsentlig olägenhet kan avhjälpas i Miljööverdomstolen ansågs ha förekommit och målet återförvisades till miljödomstolen.
20 kap. 3 § och 31 kap. 2 § miljöbalken (1998:808)