1 § Den som frivilligt säljer en förnödenhet eller frivilligt utför en tjänst får ej utan tillstånd överskrida det pris på förnödenheten eller tjänsten som han tillämpade den 28 januari 1987 eller, om han vid denna tidpunkt inte sålde förnödenheten eller utförde tjänsten, det pris som då var att anse som gängse pris eller som han dessförinnan senast tillämpat (stoppris). Om stoppris i fall där en rörelse har överlåtits efter dag som anges i första stycket finns bestämmelser i 3 § 1 mom. första stycket allmänna prisregleringslagen (1956:236).