Tandvård i allmänhet
14 § Om en försäkrads behov av tandvård är omfattande eller svårbedömt, får den försäkrade eller, efter medgivande av den försäkrade, tandläkaren begära att ett behandlingsförslag prövas av försäkringskassan. Förhandsprövning skall ske när en behandling med fast protes avses omfatta mer än sex tänder eller broled i en käke. Avses behandlingen ske med en kombination av fast och avtagbar protes i en käke, skall förhandsprövning ske när den fasta protesen omfattar mer än fyra tänder. Dessutom skall förhandsprövning ske av behandling som avser tandreglering samt i sådana fall som avses i 8 § femte stycket och 9 §. Riksförsäkringsverket får föreskriva undantag från vad som sägs i andra stycket. Verket får även föreskriva att förhandsprövning skall ske i andra fall än som anges där. Om det vid uppföljning enligt 25 § framkommer skälig misstanke att en tandläkare inte följer bestämmelserna i denna taxa får försäkringskassan förelägga tandläkaren att viss behandling alltid skall förhandsprövas. Ett sådant föreläggande får avse högst ett år. Försäkringskassan får begära yttrande från Riksförsäkringsverket i ärende om förhandsprövning. Beslut i ärende om förhandsprövning är bindande i fråga om rätten till tandvårdsersättning, om det inte efter prövningen framkommer särskilda omständigheter som utgör skäl för ändrad bedömning. Tandvårdsersättning lämnas inte för behandling som meddelats utan förhandsprövning där sådan prövning krävs, om det inte finns särskilda skäl eller annat följer av bilaga 1. Tandläkaren får dock, om försäkringskassan inte finner det oskäligt, ta ut patientavgift av den försäkrade med tillämpning av föreskrifterna i 6 och 7 §§. Förordning (1996:919).