11 § Den som i samband med verkställt eller tillämnat gränsöverskridande gripits på svenskt område inom kontrollzon längs riksgränsen såsom skäligen misstänkt för brott mot bestämmelse, som avses i 3 §, eller försök till sådant brott må, om ej särskilda skäl däremot äro, omedelbart föras till tull- eller polismyndighet i den andra staten, därest han är okänd och undandrager sig att uppgiva namn och hemvist eller anledning förekommer, att hans uppgift därom är osann; han ej äger hemvist i Sverige eller i den andra staten och det skäligen kan befaras, att han genom att begiva sig till en tredje stat undandrager sig lagföring eller straff; eller det i annat fall skäligen kan befaras, att han undandrager sig lagföring eller straff eller genom undanröjande av bevis eller på annat sätt försvårar sakens utredning. Åtgärd, som avses i första stycket, må vidtagas mot den som ej äger hemvist och medborgarskap i den andra staten endast om den andra staten förbundit sig dels att icke utan medgivande av regeringen utlämna den misstänkte till tredje stat, dels ock att ej utan sådant medgivande låta den misstänkte åtalas eller straffas för annat brott som begåtts före gripandet. Den andra staten må dock i sådan förbindelse förbehålla sig att låta åtala eller straffa för annat brott, där fråga är om överträdelse av tullförfattningar; eller den misstänkte själv inför domstol samtyckt därtill; eller han underlåtit att, oaktat hinder ej mött, lämna den andra staten inom en månad efter rättegång och undergående av straff eller annan påföljd som må hava ådömts honom för brott, varför han förts till den andra staten; eller han åtevänt till den andra staten, sedan han lämnat denna. Lag (1975:686).