Överenskommelse mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge om upphävande av passkontrollen vid de internordiska gränserna De fördragsslutande staterna, som funnit det önskvärt att skapa en friare samfärdsel mellan de nordiska staterna, som tidigare infört fullständig passfrihet för medborgare i de nordiska staterna, som äro eniga om att tillåta utlänningar att resa direkt från en nordisk stat till en annan sådan stat över ett godkänt gränsövergångsställe utan att undergå passkontroll och som i det väsentliga vilja eftersträva att använda viseringstvång i samma omfattning och vilja söka åstadkomma en likartad praxis beträffande meddelande av visering för affärs-, studie-, turistresor och liknande kortvariga resor, ha enats om följande: Artikel 1 Med utlänning förstås i denna överenskommelse envar, som icke är medborgare i Sverige, Danmark, Finland eller Norge. Med nordisk stat förstås i denna överenskommelse Sverige, Danmark (med undantag av Grönland och Färöarna), Finland och Norge (med undantag av Svalbard och Jan Mayen). Med nordisk yttergräns förstås i denna överenskommelse a) landgräns mellan nordisk stat och icke-nordisk stat, b) i nordisk stat belägen flygplats, som har regelmässig flygförbindelse med icke-nordisk stat, c) i nordisk stat belägen hamn, som har regelmässig båt- eller färjförbindelse med icke-nordisk stat, d) i nordisk stat belägen hamn och flygplats, som har icke-regelmässig anlöpning av fartyg eller luftfartyg från icke-nordisk stat eller från vilken fartyg eller luftfartyg avgår till icke-nordisk stat. Artikel 2 Envar av de fördragsslutande staterna skall företaga passkontroll vid sina nordiska yttergränser. Passkontrollen företages i överensstämmelse med de riktlinjer, som äro angivna i bilaga 1 till denna överenskommelse. Envar av de fördragsslutande staterna skall använda kontrollkort (in- och utresekort) som hjälpmedel vid kontroll av a) utlänning, som är viseringspliktig i någon av de fördragsslutande staterna, såvida denna kräver kontrollkort, b) utlänning, som av en fördragsslutande stat i samband med beslut om hans avlägsnande från vederbörande stat förbjudits att återvända dit utan särskilt tillstånd. Kontrollkorten (in- och utresekort) skola ha format och innehåll, som framgår av bilaga 2 till denna överenskommelse. Artikel 3 Inresekortet skall behållas av inresestaten. Äger utlänningen enligt i passet infört tillstånd rätt att uppehålla sig i någon annan nordisk stat i mer än tre månader, skall inresekortet sändas till denna stat. Därest det framgår av passet, att sådant tillstånd har meddelats utlänningen i flera av de nordiska staterna, skall inresekortet sändas till den stat, vars tillstånd utlöper senast. Tillåter en fördragsslutande stat utlänning att uppehålla sig inom staten mer än tre månader efter utgången av den vid inresan till nordisk stat tillåtna uppehållstiden, skall kortet sändas till denna stat. Det åvilar den stat, som innehar kontrollkortet, att handhava kontrollen av att den tillåtna uppehållstiden icke överskrides. Utresekortet skall sändas till den stat, som vid tidpunkten för utresan handhar kontrollen av vederbörande utlänning. Artikel 4 Därest en fördragsslutande stat vill upphäva eller införa viseringstvång i förhållande till icke-nordisk stat eller företaga andra väsentliga ändringar i sina viseringsöverenskommelser med icke-nordisk stat, skall förstnämnda stat på förhand underrätta de övriga fördragsslutande staterna om de tilltänkta åtgärderna, såvida icke tvingande skäl gör det nödvändigt att omedelbart genomföra dessa. I så fall skola de övriga fördragsslutande staterna underrättas snarast möjligt efter åtgärdernas genomförande. Vad ovan sagts skall även gälla införandet av andra generella bestämmelser angående utlänningars in- och utresa samt uppehåll i vederbörande stat. Artikel 5 Envar fördragsslutande stat skall kräva, att viseringsfri utlänning som önskar uppehålla sig i vederbörande stat utöver tre månader efter det han inrest i nordisk stat från icke-nordisk stat, söker uppehållstillstånd i den nordiska stat, där han vistas vid utgången av tremånadersfristen. Har utlänning erhållit uppehållstillstånd i en nordisk stat, är detta endast giltigt för vistelse i denna stat. Under den tid uppehållstillståndet gäller skola övriga fördragsslutande stater, i vilka utlänningen är viseringsfri, tillåta honom att utan uppehållstillstånd vistas inom vederbörande stat under en tid av tre månader. Vad nu sagts gäller icke om utlänningen har för avsikt att vistas i staten utöver denna tid eller därstädes vill söka eller mottaga arbete eller driva självständig näring och det enligt den ifrågavarande statens lagstiftning därför kräves att uppehållstillstånd sökes tidigare än vid tremånadersfristens utgång. Vid tillämpningen av bestämmelserna i första stycket skall den uppehållstillståndsfria tiden räknas från och med inresedagen, dock att om utlänningen före senaste inresan tidigare vistats i nordisk stat, å den uppehållstillståndsfria tiden skall avräknas tiden för utlänningens vistelse i nordisk stat under tiden sex månader före senaste inresan. Vid tillämpningen av bestämmelserna i andra stycket skall den uppehållstillståndsfria tiden räknas från och med inresedagen i vederbörande stat, dock att om utlänningen före senaste inresan tidigare vistats i denna stat, å den uppehållstillståndsfria tiden skall avräknas tiden för utlänningens vistelse i samma stat under tiden sex månader före senaste inresan. Artikel 6 De fördragsslutande staterna böra vid sina nordiska yttergränser avvisa envar utlänning a) som icke innehar giltigt pass eller annan legitimationshandling, som av vederbörande myndigheter i de fördragsslutande staterna godtagits att gälla såsom pass, b) som saknar föreskrivet inrese- eller arbetstillstånd avseende inresestaten ävensom den eller de övriga nordiska stater som utlänningen har för avsikt att besöka, c) som må antagas sakna erforderliga medel för sitt uppehälle i den eller de fördragsslutande stater där han ämnar vistas samt för sin hemresa, d) som må antagas icke komma att ärligen försörja sig, e) som tidigare dömts till frihetsstraff och kan antagas komma att begå straffbar gärning i nordisk stat, eller som på grund av sin tidigare verksamhet eller eljest skäligen kan befaras komma att bedriva sabotage, spioneri eller olovlig underrättelseverksamhet i någon av de fördragsslutande staterna, f) som är uppförd i någon av de fördragsslutande staternas förteckningar över utvisade utlänningar. För övrigt kan envar utlänning avvisas, som av andra grunder anses icke böra givas tillåtelse att inresa i en eller flera av de fördragsslutande staterna. Bestämmelserna i mom. b) - f) avse icke utlänning, som ämnar resa till en fördragsslutande stat, till vilken han har inresetillstånd eller i vilken han har vistelsetillstånd, som giver honom rätt att inresa. Artikel 7 Bestämmelserna i artiklarna 2 och 6 äro icke tillämpliga på utlänning som ankommer från icke-nordisk stat som besättningsman på fartyg. Bestämmelsen i artikel 2 skall heller icke tillämpas beträffande utlänning, som avreser till icke-nordisk stat som besättningsman på fartyg. Dock skall utlänning, som ankommit från icke-nordisk stat som besättningsman på fartyg och avmönstras i någon nordisk stat, inresebehandlas i enlighet med artiklarna 2 och 6. Vidare skall utlänning, som i någon nordisk stat påmönstras fartyg, som icke uteslutande går i fart mellan nordiska stater, utresebehandlas enligt reglerna i artikel 2. Envar fördragsslutande stat har rätt att bestämma att besättningsman utan särskilt tillstånd må uppehålla sig i land under fartygets sedvanliga uppehåll i en hamn. De i denna artikel givna bestämmelserna äga motsvarande tillämpning på personer tillhörande luftfartygs utländska besättning. Artikel 8 Därest en fördragsslutande stat företager stickprovskontroll vid sin gräns mot annan nordisk stat, skall utlänning kunna åläggas att uppvisa sitt pass och lämna de upplysningar som begäras. Varje fördragsslutande stat kan vid gränsen till annan fördragsslutande stat avvisa annan utlänning än sådan, som har tillstånd att inresa i vederbörande stat. Artikel 9 Fördragsslutande stat skall icke tillåta utlänning, som är utvisad från annan fördragsslutande stat, att inresa utan särskilt tillstånd. Sådant tillstånd erfordras dock icke om en fördragsslutande stat vill genom annan fördragsslutande stat transitera en utlänning, som blivit utvisad från förstnämnda stat. Har utlänning, som utvisats från en nordisk stat, uppehållstillstånd i annan sådan stat, är denna stat pliktig att på anmodan emottaga utlänningen. Artikel 10 Envar av de fördragsslutande staterna förpliktar sig att återtaga utlänning, som i överensstämmelse med artikel 6 mom. a), mom. b), såvitt angår inresetillstånd, och mom. f) borde ha avistats av vederbörande stat vid dennas yttergräns och som utan tillstånd inrest från denna stat till annan nordisk stat. Likaledes förbinder sig envar fördragsslutande stat att återtaga utlänning, som utan giltigt pass och utan särskilt tillstånd, där sådant är erforderligt, inrest direkt från vederbörande stat till annan nordisk stat. Vad ovan sagts skall icke gälla utlänning, som har uppehållit sig i den stat, som kräver tillbakasändning, under minst ett år räknat från tidpunkten för hans olovliga inresa i staten, eller som efter olovlig inresa har fått uppehålls- och/eller arbetstillstånd där. Artikel 11 Envar av de fördragsslutande staterna förbinder sig att giva varandra underrättelser och företaga efterforskning i överensstämmelse med de regler, som äro angivna i bilaga 3 till denna överenskommelse. Artikel 12 Vad i denna överenskommelse sägs om utvisad utlänning skall gälla jämväl utlänning som enligt finsk eller svensk lagstiftning förvisats eller förpassats med förbud att återvända utan särskilt tillstånd. Artikel 13 För att samordna kontrollen av utlänningar i de fördragsslutande staterna och i övrigt upptaga och dryfta ärenden, som äro av betydelse för det gemensamma passkontrollområdet i de nordiska staterna, tillsättes ett samarbetsutskott (Nordiska utlänningsutskottet). Utskottet skall bestå av en representant för envar av de fördragsslutande staterna. Representanterna kunna, om det visar sig erforderligt, tillkalla särskilda sakkunniga. Artikel 14 Efter förhandlingar kan Islands regering ansluta sig till denna överenskommelse. Överenskommelsen kan likaledes efter förhandlingar utvidgas till att omfatta Färöarna och Grönland. Artikel 15 Överenskommelsen skall ratificeras och ratifikationsinstrumenten deponeras i Köpenhamn. Överenskommelsen träder i kraft så snart samtliga ratifikationsinstrument äro deponerade, dock tidigast den 1 januari 1958. Envar av de fördragsslutande staterna kan uppsäga överenskommelsen med en frist av 6 månader. Varje fördragsslutande stat kan med omedelbar verkan sätta överenskommelsen ur kraft i förhållande till en eller flera av de övriga staterna i händelse av krig eller krigsfara eller så framt andra särskilda internationella eller nationella förhållanden göra detta nödvändigt. De berörda staternas regeringar skola i sådant fall omedelbart underrättas om de vidtagna åtgärderna. Till bekräftelse härav ha de respektive staternas befullmäktigade ombud undertecknat förestående överenskommelse och försett densamma med sina sigill. Som skedde i Köpenhamn den 12 juli 1957 i ett exemplar på svenska, danska, finska och norska språken, av vilket danska utrikesdepartementet skall överlämna bestyrkta avskrifter till de övriga fördragsslutande staternas regeringar.