Kungl. Maj:t har, med riksdagen funnit gott förordna, att nedan nämnda förordningar skola upphöra att gälla, nämligen 1) förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring; 2) förordningen den 28 juni 1941 (nr 593) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under hemvärnstjänstgöring; 3) förordningen den 29 juni 1946 (nr 344) angående höjning av ersättningar, som utgå jämlikt förordningen den 18 juni 1909 (nr 89) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring; 4) förordningen den 29 juni 1946 (nr 347) angående provisorisk förbättring av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring vid förstärkt försvarsberedskap m.m.; 5) förordningen den 29 juni 1946 (nr 348) om familjebidrag åt värnpliktiga med flera, vilka drabbats av kroppsskada; samt 6) förordningen den 26 juni 1948 (nr 422) med särskilda bestämmelser rörande ersättning i vissa fall enligt förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, m.m. Dock skall iakttagas, dels att förordningarna den 18 juni 1927 och den 28 juni 1941 skola - där ej annat följer av denna dag utfärdad militärersättningsförordning (nr 261) och förordning angående omreglering av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring (nr 262) lända till efterrättelse jämväl vid bestämmande av annan ersättning i anledning av olycksfall som inträffat eller sjukdom som yppats före denna förordnings ikraftträdande, likväl utan tillämpning av vad i 21 § förordningen den 18 juni 1927 är stadgat för det fall, att den ersättningsberättigade är bosatt utom riket. Förordning (1953:258)