7 § Därest ersättning enligt ovan stadgade grunder skulle understiga det belopp som vid utgången av juni månad 1950 tillkommer den skadade såsom ersättning enligt förordningarna den 18 juni 1909 och den 18 juni 1927 jämte ersättning för efterföljande tid i stället utgivas med oförändrat belopp intill dess arbetsförmågan väsentligen ökas eller ock minskas i sådan mån att ersättning enligt ovan stadgade grunder överstiger utgående ersättning jämte omförmälda tillägg. Åtnjuter den skadade på grund av vad i första stycket sägs vid utgången av juni månad 1953 ersättning enligt äldre grunder, skall ersättning för efterföljande tid under vilken hans arbetsförmåga är nedsatt med minst 30 procent, dock längst intill utgången av den månad under vilken han fyller sextiosju år, utgöra 120 procent av ersättningens enligt de äldre bestämmelserna beräknade belopp, där ej högre ersättning skall utgå på grund av vad eljest i denna förordning stadgas. Ersättningen må ej i något fall understiga det belopp, som frånsett provisoriskt ersättningstillägg, skolat vid oförändrade ersättningsgrunder utgå till den skadade såsom ersättning enligt förordningarna den 18 juni 1909 och den 18 juni 1927. Förordning (1953:257)