2 § Genom nya rättegångsbalken upphävas rättegångsbalken i 1734 års lag; 5, 6, 12 och 13 §§ lagen den 14 juni 1901 om vad iakttagas skall i avseende å införande av lagen om ändring i vissa delar av rättegångsbalken;14 kap. jordabalken i 1734 års lag; 10 kap. 6 § byggningabalken i 1734 års lag; förordningen den 6 mars 1751 om rättegångens förkortande i brottmål, då flera under särskilda domstolar hörande personer äro däruti delaktiga; kungörelsen den 18 december 1823 angående ändring av 10 kap. 21 § rättegångsbalken samt huru förhållas bör, då emot redan dömda personer yppas brott, varom rannsakning tillförene icke varit anställd; förordningen den 17 april 1828 angående upphörande av kommerskollegii domsrätt i vissa mål, såvitt därigenom förklarats tillkomma Svea hovrätt att upptaga tvistiga frågor om skyldighet för rederier att ersätta kostnad för nödställda sjömäns underhåll och hemförskaffande; förordningen den 10 juni 1841 angående rätt domstol för frågor, som röra rikets ständers bank och riksgäldskontor; förordningen den 30 april 1844 angående förändrade föreskrifter i avseende på fullföljden av polismål; 2 § förordningen den 19 december 1844 om upphörande av vissa särskilda domstolar; förordningen den 20 november 1845 angående gemensamma rannsakningshäkten och tingsställen för särskilda härader; förordningen den 6 februari 1849 angående vittnesmål av mosaisk trosbekännare; 16 § 5 punkten samt 19 § 1-12 och 14-20 punkterna förordningen den 16 februari 1864 om nya strafflagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall; förordningen den 24 mars 1871 angående vissa förändrade föreskrifter i avseende å beräkning av tid för klagan mot hovrätts utslag i brottmål; 16 § förordningen den 31 oktober 1873 angående främmande trosbekännare och deras religionsövning; förordningen den 22 april 1881 om offentlighet vid underdomstolarna; förordningen den 6 oktober 1882 angående böter för svarandeparts ute blivande från underrätt; lagen den 30 oktober 1885 angående lydelsen av judes edliga förplik telse; lagen den 10 juli 1899 angående påföljd i vissa fall av parts utebli vande i brottmål; lagen den 13 juni 1902 om tolks anlitande vid domstol; lagen den 20 juni 1905 om särskild sammansättning av vissa rådstuvu rätter vid behandling av handelsmål; lagen den 7 maj 1918 om särskilda tingssammanträden för handläggning av vissa mål och ärenden; lagen den 19 juni 1919 angående förordnande av rättegångsbiträde åt häktad; stadgan den 11 juni 1920 om måls handläggning i vissa fall av Kungl. Maj:ts högsta domstol i dess helhet; lagen den 2 juni 1922 om tiden för företagande av rannsakning med häktad; lagen den 22 februari 1924 angående domstols behörighet i fråga om upptagande av vissa brottmål; lagen den 23 mars 1928 om meddelande av rättegångsfullmakt genom telegram; lagen den 13 maj 1932 om häradsnämnds tjänstgöring; lagen den 12 maj 1933 om vissa tvångsmedel i brottmål; lagen den 7 juni 1934 om bevisning genom sakkunnig; lagen den 15 juni 1934 om handläggning inom stängda dörrar av mål om utpressning; lagen den 8 mars 1935 med vissa bestämmelser om häradsting; lagen samma dag om kungörande av häradsrätts sammanträden; lagen den 29 maj 1936 om offentlighet vid förhör inför hovrätt; lagen den 12 mars 1938 med vissa bestämmelser om doms avkunnande vid rådhusrätt; samt lagen den 22 juni 1939 om särskilda rättsmedel; tillika med, om ej annat nedan stadgas, alla de särskilda ännu gällande stadganden, vilka innefatta ändring eller förklaring av eller tillägg till vad sålunda upphävda lagrum innehålla.Såsom upphävda skola anses kungl. brevet den 24 juli 1741 huru parter och sökande böra sina skrifter i rätterna underteckna; kungl. brevet den 22 november 1749 angående rättegångens förkortande i de mål, som röra uppror och orolighet i riket; kungl. brevet den 18 oktober 1750 om rättegångens förkortande i brottmål; kungl. resolutionen på Stockholms stads konsistorii besvär den 7 augusti 1753; kungl. brevet den 24 april 1754 angående vittnesförhör om sådant som blivit sagt mellan fyra ögon; kungl. brevet den 12 mars 1756 angående advokater, som förleda någon till oskälig rättegång; kungl. resolutionen på städernas besvär den 19 januari 1757 § 18; kungl. brevet den 1 februari 1758 angående fullmäktiges brukande vid tingen; kungl. cirkuläret den 19 augusti 1761 att överrätternas domar hädanefter ej böra offentligen avkunnas; kungl. brevet den 27 maj 1801 angående vissa oordningars förekommande i tjänsten av de under hovrätternas jurisdiktion lydande domare m.m.; 29, 33, 36, 38, 39 och 40 punkterna kungl. förklaringen den 23 mars 1807 över allmänna lagens stadganden i åtskilliga rum m.m.; kungl. brevet den 29 juli 1812 angående häktads förvisning till annan domstol; kungl. brevet den 12 februari 1824 angående härads och tingslags fördelning i vissa nämndemansdistrikt; kungl. förklaringen den 8 september 1829 över kungl. brevet den 27 maj 1801 rörande rättigheten att föra andras talan; kungl. cirkuläret den 7 januari 1830 att ej någon må till domarämbetets utövande förordnas, som icke fyllt tjugufem år; kungörelsen den 16 december 1921 om tiden för översändande av rannsakningshandlingar i mål, som av underrätt blivit för fortsatt handläggning hänvisat till annan domstol; samt kungörelsen den 30 april 1925 angående underrättelse i visst fall till part rörande av domstol meddelat uppskovsbeslut; så ock, om ej annat nedan stadgas, vad i övrigt finnes i lag eller författning stridande mot nya rättegångsbalkens bestämmelser.