Alla rättsfall som refererar till Rättegångsbalk (1942:740).
F 5814-15
Mark- och miljööverdomstolen
2015-11-02
MÖD 2015:41
Anläggningsförrättning för väg m.m. ----- Lantmäteriet har beslutat att inrätta en gemensamhetsanläggning för väg på viss sträcka. Beslutet överklagades till mark- och miljödomstolen som instämmer i lantmäteriets bedömning bl.a. med hänvisning till vad som framkommit beträffande vägarnas standard i samband med domstolens undersökning. Undersökningen i målet har genomförts med stöd av 3 kap. 4 § lag- och mark- och miljödomstolar (2010:921), LOM. Av protokollet från undersökningen framgår inte vad domstolen noterat vid den. Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att de iakttagelser som mark- och miljödomstolen har gjort i samband med undersökningen inte enbart rör sådana tekniska frågor som kan observeras vid en undersökning enligt 3 kap. 4 § LOM. Mark- och miljödomstolen har således i praktiken hållit syn enligt 3 kap. 5 § LOM. Domstolens agerande innebär ett grovt rättegångsfel som kan antas ha inverkat på målets utgång enligt Mark- och miljööverdomstolens bedömning. Dessutom innehåller protokollet från undersökningen inte några noteringar om den, vilket är felaktigt då åtgärden ska protokollföras på sådant sätt att det klart framgår vad domstolen har noterat. Härtill bör läggas att parterna ska få tillfälle att yttra sig över protokollet. Omständigheterna i målet är dock sådana att felet får, i aktuellt fall, anses ha blivit avhjälpt genom att klaganden har beretts tillfälle att yttra sig i Mark- och miljööverdomstolen.
3 kap. 4 § och 5 § lagen om mark- och miljödomstolar (2010:921)
50 kap. 28 § rättegångsbalken (1942:740)
Anläggningsförättning Grovt rättegångsfel Undersökning enligt 3 kap. 4 § lagen om mark- och miljödomstolar (2010:921) LOM Syn enligt 3 kap. 5 § LOM Protokoll Vilka krav kan ställas på innehållet i ett protokoll.
Ö 1563-15
Högsta domstolen
2015-10-30
NJA 2015 s. 686
NJA 2015:66
Prövningstillstånd i hovrätt. Hovrättens skyldigheter när klaganden inte har fått besked om att prövningstillstånd krävs där. (NJA 1986 s. 621)
NJA 1986 s. 621
49 kap. 15 § samt 52 kap. 3 § och 6 § rättegångsbalken (1942:740)
B 5302-11
Svea hovrätt
2015-10-23
RH 2016:5
En man åtalades för bl.a. mord, men frikändes av tingsrätten och försattes på fri fot. Åklagaren överklagade domen och yrkade att mannen, som inte kunde delges vare sig överklagandet eller kallelse till huvudförhandling, skulle häktas på nytt. Fråga har uppkommit om förutsättningarna för bevisupptagning vid häktningsförhandling och innebörden av beviskravet "på sannolika skäl" vid hovrättens prövning av häktningsfrågan.
NJA 2008 N 20
24 kap. 1 § och 14 § rättegångsbalken (1942:740)
Bylund och Edelstam, Rättegång III, sjunde upplagan, 2006, s. 75 f. och Gunnel Lindberg, Straffprocessuella tvångsmedel, tredje upplagan, 2012, s. 757 f.
Ö 2078-13
Högsta domstolen
2015-10-21
NJA 2015 s. 663
NJA 2015:63
Resning. Ne bis in idem. Om åtal har väckts för skattebrott innan skattetillägg har påförts kan rätten att inte bli lagförd eller straffad två gånger inte föranleda resning av en lagakraftvunnen dom i brottmålet. Det gäller även om det ordinära förfarandet i brottmålet borde ha avbrutits därför att skattetilläggsförfarandet avslutades först och oavsett om skattetillägget står fast eller har undanröjts.
NJA 2013 s. 502
Europadomstolens dom i målet Nykänen mot Finland, no 11828/11, den 20 maj 2014
NJA 2013 s. 746
NJA 2013 s. 780
NJA 2014 s. 377
NJA 2015 s. 600
HFD 2014 ref. 43
HFD 2015 ref. 37
Europadomstolens dom i målet Glantz mot Finland, no 37394/11, den 20 maj 2014
Europadomstolens dom i målet Lucky Dew mot Sverige, no 7356/10, den 27 november 2014
Artikel 13 i Europeiska konventionen d. 4 nov. 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1994:1219)
Lag om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1994:1219)
58 kap. 2 § rättegångsbalken (1942:740)
Artikel 4 i protokoll 7 d. 22 nov. 1984 till konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (1994:1219)
B 15-15
Arbetsdomstolen
2015-09-30
AD 2015 nr 56
Vid en lokal förhandling som hölls med anledning av att en arbetstagare hade avskedats drog arbetsgivaren tillbaka avskedandet och parterna enades om en uppsägning av arbetstagaren av personliga skäl från det datum då förhandlingen hölls. Arbetstagarorganisationen ansåg dock att uppsägningen inte var sakligt grundad. Den inställningen vidhölls vid en efterföljande central förhandling. Arbetstagaren själv väckte sedan talan vid tingsrätt och yrkade skadestånd för att han hade avskedats i strid med 18 § anställningsskyddslagen. Efter att fristen enligt 41 § anställningsskyddslagen hade löpt ut anförde arbetstagaren i en skrift till tingsrätten att för det fall han skulle anses ha blivit uppsagd skulle arbetsgivaren betala skadestånd till honom för uppsägning utan saklig grund i strid med 7 § anställningsskyddslagen. Fråga om den nya omständigheten, att han blivit uppsagd utan saklig grund, kan anses ha omfattats av den väckta talan eller om kravet såvitt det grundas på uppsägningen är preskriberat.
AD 1979 nr 145
AD 1990 nr 95
AD 1992 nr 133
AD 1993 nr 92
AD 1995 nr 67
AD 2003 nr 32
AD 2008 nr 63
AD 2015 nr 3
41 § lagen (1982:80) om anställningsskydd
13 kap. 3 § rättegångsbalken (1942:740)
56/15