Rättegångsbalk (1942:740)

Paragraferna

Rättsfall för Rättegångsbalk (1942:740)

Alla rättsfall som refererar till Rättegångsbalk (1942:740).

Valda nyckelord:

Målnummer

Ö 2921-93

Domstol

Högsta domstolen

Avgörandedatum

1994-05-31

Referatnummer

NJA 1994 s. 306
NJA 1994:59

Sammanfattning

När åklagare enligt 22 kap 2 § RB utför målsägandens talan om enskilt anspråk, får som grund åberopas också annan omständighet än sådan som omfattas av gärningsbeskrivningen.

Lagrum

13 kap. 3 § rättegångsbalken (1942:740)
13 kap. 4 § rättegångsbalken (1942:740)
17 kap. 11 § rättegångsbalken (1942:740)
22 kap. 1 § rättegångsbalken (1942:740)
22 kap. 2 § rättegångsbalken (1942:740)
22 kap. 7 § rättegångsbalken (1942:740)

Målnummer

B 997-94

Domstol

Svea hovrätt

Avgörandedatum

1994-05-17

Referatnummer

RH 1994:46

Sammanfattning

Hovrätten har meddelat dom utan att kommunicera vadeinlagan med vadesvaranden. Vadetalan bedömdes som uppenbart ogrundad såväl i skuldfrågan som beträffande påföljden.

Lagrum

51 kap. 8 § andra stycket rättegångsbalken (1942:740)

Aktuella lagrum

Målnummer

T 307-94

Domstol

Svea hovrätt

Avgörandedatum

1994-05-16

Referatnummer

RH 1994:72

Sammanfattning

I mål om betalningsföreläggande har gäldenären bestritt ansökan och angett grunderna för sitt bestridande. Sedan målet överlämnats till tingsrätten förelade tingsrätten gäldenären att avge skriftligt yttrande utan att det i föreläggandet angavs att tredskodom kunde meddelas vid uteblivet yttrande. När gäldenären inte hördes av inom förelagd tid meddelade tingsrätten tredskodom. Tingsrättens handläggning har ansetts utgöra grovt rättegångsfel.

Förarbete

Prop. 1986/87:89 s. 198 och 227 ff.
Prop. 1989/90:85 s. 149.

Hänvisade publiceringar

NJA 1989 s. 487

Lagrum

42 kap. 11 §, 44 kap. 7 a §, 7 b §, 9 § och 10 § andra stycket, 49 kap. 1 § fjärde stycket och 50 kap. 26 § rättegångsbalken (1942:740)

Målnummer

B 765-93

Domstol

Högsta domstolen

Avgörandedatum

1994-05-11

Referatnummer

NJA 1994 s. 336
NJA 1994:63

Sammanfattning

Bolag, som fortlöpande betalat förfallande skulder, har vid tillämpning av 11 kap 1 och 2 §§ BrB inte ansetts vara på obestånd trots att betalningsförmågan var en följd av bolagets felaktiga bokföring. Det förhållandet att åklagaren till grund för yrkande om ansvar för grov oredlighet mot borgenärer enbart påstått att bolag varit på obestånd har ansetts utgöra hinder för prövning av om det förelegat en påtaglig fara för obestånd.

Hänvisade publiceringar

NJA 1978 s. 291
NJA 1987 s. 194
NJA 1990 s. 361

Lagrum

11 kap. 1 § brottsbalken (1962:700)
11 kap. 2 § brottsbalken (1962:700)
1 kap. 2 § 2 st. konkurslagen (1987:672)
30 kap. 3 § rättegångsbalken (1942:740)

Målnummer

T 1904-91

Domstol

Högsta domstolen

Avgörandedatum

1994-05-10

Referatnummer

NJA 1994 s. 290
NJA 1994:53

Sammanfattning

HovR har avgjort tvistemål utan huvudförhandling med stöd av 50 kap 21 § 1 st 4 RB. På grund av den praxis i fråga om parts rätt till förhandling som utvecklats vid den Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, och med hänsyn till att TR:n inte hållit huvudförhandling i målet, har ansetts att förhandling på parts begäran i HovR:n bort hållas.

Hänvisade publiceringar

NJA 1992 s. 513
NJA 1993 s. 111
NJA 1992 s. 363 I-III

Lagrum

50 kap. 21 § 1 st. 4 rättegångsbalken (1942:740)

Aktuella lagrum