Alla rättsfall som refererar till Rättegångsbalk (1942:740).
B 2327-93
Högsta domstolen
1994-09-29
NJA 1994 s. 562
NJA 1994:101
Marknadsdomstolen har meddelat näringsidkare förbud vid vite att vid marknadsföring av kredit använda vissa formuleringar rörande den erbjudna krediten. Sedan Konsumentombudsmannen väckt talan om utdömande av vitet under åberopande av att förbudet överträtts har TR:n endast beträffande en av flera av Konsumentombudsmannen påtalade formuleringar funnit överträdelse föreligga och dömt ut det förelagda vitet. Konsumentombudsmannen har som vadesvarande ansetts kunna i HovR:n grunda sin talan också på de formuleringar som TR:n funnit ej innebära överträdelse av förbudet.
51 kap. 28 § rättegångsbalken (1942:740)
Ö 3455-94
Högsta domstolen
1994-09-22
NJA 1994 s. 525
NJA 1994:93
Fråga huruvida ansökan om resning enligt 58 kap 1 § 4 RB och besvär över domvilla enligt 59 kap 1 § 3 eller 4 RB beträffande interimistiskt beslut om underhållsbidrag skall avvisas eller prövas i sak.
NJA 1992 s. 420
NJA 1993 s. 108
NJA 1988 s. 429
NJA 1993 s. 226
58 kap. 1 § 4 rättegångsbalken (1942:740)
59 kap. 1 § 3 rättegångsbalken (1942:740)
59 kap. 1 § 4 rättegångsbalken (1942:740)
B 2182-93
Högsta domstolen
1994-09-19
NJA 1994 s. 515
NJA 1994:90
När tilltalad fällts till ansvar i HovR efter frikännande dom i TR har HovR:n oavsett yrkande ansetts kunna upphäva TR:ns beslut om ersättning av allmänna medel till den tilltalade jämlikt 31 kap 2 § RB.
NJA 1987 s. 240
NJA 1991 s. 777
31 kap. 2 § rättegångsbalken (1942:740)
B 585-94
Hovrätten över Skåne och Blekinge
1994-09-12
RH 1994:93
I vadeinlagan har åklagaren yrkat att hovrätten bestämmer påföljden för samtliga brott till skyddstillsyn i förening med fängelse. Efter vadetidens utgång har åklagaren ändrat sin talan och yrkat att påföljden för visst brott bestäms till fängelse och för övrig brottslighet till skyddstillsyn. Den i doktrinen hävdade principen att hovrätten inte är bunden av åklagarens yrkande beträffande påföljden i andra fall än som avses i 51 kap. 25 § rättegångsbalken har inte ansetts kunna tillämpas fullt ut Hovrätten har dock funnit att den i målet aktuella taleändringen inte varit av sådan skärpande karaktär att den skulle träffas av förbud.
Prop. 1988/89:2 s. 16-17 och 23
51 kap. 25 § rättegångsbalken (1942:740)
Rättsmedlen, 11 uppl., s. 42-46
Rättegång i brottmål, 3 omarb. uppl., s. 310-313
Rättegång VI, 2 uppl., s. 68-72.
B 845-94
Göta hovrätt
1994-09-09
RH 1995:9
I mål där målsägandens vårdnadshavare var gift med den tilltalade har det ansetts erforderligt att förordna god man för att underteckna fullmakt för målsägandebiträdet.
NJA II 1988 s. 226
Prop. 1987/88:124 s. 236 och 238 f.
Walin: Föräldrabalken och internationell föräldrarätt, 4 uppl. 1986, s. 204
Welamson i SvJT 1989, s. 513.
NJA 1985 s. 387
11 kap. 2 § andra stycket och 13 kap. 2 § första stycket föräldrabalken (1949:381)
4 § fjärde stycket lagen (1988:609) om målsägandebiträde
11 kap. 1 § andra stycket och 20 kap. 14 § första stycket rättegångsbalken (1942:740)