2 § Vad i 1 § sägs skall ej gälla, a) om arbetstagaren är i arbetsgivarens kost; b) om arbetsavtalet upphört på grund av uppsägning som verkställts före konflikten och som uppenbarligen icke äger samband med denna; c) om arbetstagaren befunnits skyldig att avflytta från lägenheten på grund av dröjsmål med erläggande av hyra som utgår i penningar; d) om lägenheten erfordras till bostad åt annan arbetstagare, med vilken överenskommelse angående arbete vid arbetsgivarens av konflikten berörda företag träffats för den tid, konflikten varar, eller för bestämd tid, ej understigande tre månader; e) om arbetstagaren, efter det hans rätt att nyttja lägenheten upphört, vägrat avflytta till annan tjänlig och på skäliga villkor upplåten bostad i orten, som beretts honom genom arbetsgivarens försorg; f) om arbetstagaren dröjt med erläggande av sådan ersättning som omförmäles i 3 § utöver sju söckendagar efter förfallodagen, och vad sålunda ligger honom till last icke finnes vara av ringa betydenhet; eller g) om arbetstagaren efter konfliktens inträde genom uppenbar vanvård eller annorledes grovt åsidosatt honom såsom innehavare av lägenheten åvilande förpliktelser eller ock stört ordningen på arbetsplatsen. Bestämmelserna i 1 § gäller inte heller när en arbetstagare är anställd för viss tid, viss säsong eller visst arbete och säsongen har upphört eller arbetstagaren har fått besked enligt 15 § första stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd om att anställningen inte kommer att fortsätta och anledningen härtill uppenbarligen inte har samband med konflikten. Lag (1982:84).